The end... or?

Så var detta äventyret slut. Det känns väldigt vemodigt och konstigt att vara hemma i Sverige igen. Dessa 9 månader har verkligen skakat om en och satt ens värderingar, funderingar kring livet och tankar om en själv på prov. Man har varit med om så mycket som man inte ens kommer i närheten av här hemma i trygga Sverige.

Jag känner mig oerhört tacksam över att ha fått den här möjligheten att få uppleva hur den fattiga befolkningen på Nicaraguas landsbyggd verkar och bor. Människorna där är helt otroligt trevliga, öppna, nyfikna och fulla av omtanke. Tänk att en familj där bara öppnade sin dörr och lät en helt främmande människa från ett annat land få flytta in hos dem under 6,5 månad?! Dom visste ingenting om mig innan jag klev innanför dörren. Inte ens mitt namn!! Skulle ni våga göra nått sånt???

Ja, nu kanske ni tänker att den där Sara är väl minst lika tokig som flyttade in där. Hos en helt okänd familj som bor i en lerhydda, i en isolerad by utan att ens kunna deras språk... Och visst hade jag fjärliar i magen och frågade mig själv flera gånger: "Sara, är du tokig? Vet du vad det är du ger dig in i?"

Och visst, lite tokig är jag nog. Jag hade ingen aning om hur det skulle bli. Det var omöjligt att förbereda sig, för vad var det som väntade? Men min nyfikenhet och vilja att vidga mina vyer och se verkligheten utanför västvärldens trygga dörrar är så mycket starkare. När jag fick samtalet från VFSNs ungdomspraktik att jag skulle få åka svarade jag JA på studs. Inte ens en millisekund av tvekan. Och jag ångrar mig inte en enda sekund att jag genomfört denna resa (trots många sjukdomsproblem)!

Tvärt om, detta är något jag starkt rekommenderar er alla att göra! Men du kanske inte behöver bo i lerhydda och slåss med tarmparasiter som jag gjorde för att inse och uppskatta levnadsförhållandena vi har här i Sverige???

Ta ingenting för givet, uppskatta alla i din närhet, tänk på vad som är viktigt för dig (materiella ting eller familj?) och framförallt, låt dig inte skrämmas av sådant som är nytt för dig. Våga ta klivet ut i ovissheten och jag lovar dig att du kommer lära dig såååååå mycket mer om dig själv och alla andra omkring dig.

Bli inte förvånad om det blir en fortsättning på denna bloggen... jag har, som så många andra som vågat glänta på dörren, fått blodad tand. Jag kommer fortsätta utforska världen så länge jag lever!

To be continued...

Om ni inte orkar kolla igenom hela bloggen, kan jag rekomendera inlägget om min semester. Där får ni lite bilder och videofilmer från lite olika ställen i Nicaragua.

Bloggen är bitvis även skriven på engelska, för mina icke-svensktalande vänner. Men då jag bott så isolerat och haft begränsad tillgång till internet, har tiden tyvärr inte räckt till för att skriva inläggen på både svenska och engelska :(

Utvärderingshelg Marieholm 22-23/5

Så var det dags för det sista steget i VFSNs praktik, utvärdering! Ungdomspraktikantgruppen (se bild längst ner) bokade in oss på Mareholms gästgivaregård över helgen, där vi åt gott och hade det jättetrevligt. Vi gick igenom hela praktiken. Vad har varit bra resp dåligt, förslag på förbättringar, framtida planer osv

Och såhär ser vi nybakade, spralliga och glada ungdomspraktikanter ut idag. Vi kom hem till Sverige den 29 mars i år. Även om det kanske inte syns så mycket på oss så vet vi själva (och våra familjer och vänner) att resan har förändrat oss!

Från vänster: Isabell, August, Kristofer och jag!


Eftersom vi hade så uuuuunderbart väder så satt vi ute i trädgården och hade utvärderingen där!

Coolingarna satt på bänken och gotta sig. Sekreterare Staffan med block och penna i allra högsta hugg!

Och här står ungdomspraktikantgruppen och poserar utanför gästgivaregården! Från vänster: Erik, Rebecka, Karin och Staffan

Lokalkändisar...

 

Den veckan vi var i Hultsfred, Vimmerby och Kisa blev vi intervjuade inte mindre än 3 gånger. Har tyvärr bara två av artiklarna i helformat. Den tredje (den med August till häst) finns även att se här. Artikeln i helhelt finns bara i pappersupplagan

Och är ni nyfikna på hur det går på min familjs gård med alla lammen och betesutsläpp osv så kan ni se och läsa mer på min mammas blogg

Efter drygt 60 timmars buss-/tågresor och 42 föreläsningar med totalt 1000 åhörare i 20 olika städer...

har man nu landat hemma i sin egna lägenhet igen. Det känns väldigt konstigt att vara tillbaka igen, efter totalt 9 månader på resande fot. Framförallt efter att ha vaknat på ett nytt ställe varje dag de senaste 5 veckorna till att bara vara still på samma ställe varje natt/dag...

Visst är det skönt att få igång rutinerna och vardagen igen. Framförallt vettig kost och motion, som jag verkligen har saknat!!

Men det rycker allt i resenerverna redan. Det här äventyret har bara gett mersmak. Undrar vart man hamnar härnäst??

Just nu har vi fyra (August, Kristofer, Isabell och jag) lite paus från varandra, men den 22-23 maj är det dags för oss att återigen samla ihop oss, för att göra en utvärdering av hela resan. Då tillsammans med resten av Ungdomspraktikenfolket =)

Denna utvärdering/rapport skall sedan skickas in till Forum syd. Men vårt arbete i VFSN slutar inte där och då, utan de som vill fortsätta engagera sig har självklart möjlighet att göra det. Det finns massor att göra i organisationen här på hemmaplan. Det är styrelsemöte den 5 juni och då skall jag vara på plats, så får vi se vilka uppgifter som hamnar på mitt bord! =)

Här är lite bilder tagna under hela infoturnén. Enjoy! We did!