Vårt arbete i byn Roblar 18-23/12

Veckan innan jul åkte vi med Jaime och Gustavo från Asofenix till byn Roblar (som ligger ca 1,5 timmes promenad från San José de los Remates, dvs 3h promenad från Corozo), för att hjälpa till att installera el i alla husen där innan julafton!

El-källan är ett vattenkraftverk och alla huvudkablar mellan husen var redan dragna. Och tur var väl det, för vilket slitjobb det måste varit att dels bygga dammen, leda om vattnet (80m fallhöjd), men ocksa dra el-kablarna till alla husen. Det är inte direkt plan och lättframkomlig mark där inte... hujeda mig! Allt vi skulle göra var att sätta upp lampor och dra kablar inne i huset. Ibland lättare sagt än gjort...

Eftersom Roblar också ligger upp i bergen, utan bilväg, blev det så att vi sov hos en familj där. Jag och Isabell delade på en 90 säng vilket även August och Kristofer gjorde. Mysigt men lite trångt. Vi sov dock skavfötters i var sin sovsäck, så det gick bra. Men familjens gris låg vägg i vägg med oss och snarka något så fruktansvärt!!! Vi trodde först att det var pappan i huset, men icke då. Ganska kul nu i efterhand, men inte just där och då när man bara ville somna.

Roblar är som ett riktigt paradis! Grönt och frodigt, fullt med frukter och behaglig temperatur (även om vi faktiskt frös om mornarna). Människorna som bor där är jättetrevliga, lättsamma och skojfriska. Vi hade otroligt roligt när vi gick runt i våra team och installerade kablar i husen. Dock var benen helt spagethi på kvällen, eftersom det till och med är snäppet brantare där än i Corozo + att man skall bära med sig all utrustning också.

Men apelsinerna och bananerna som dom odlar här är paradisiskt goda och vi fick äta så många vi orka!

Utsikt från stigen till Roblar över San José de los Remates. Corozo ligger på andra sidan om samhället.


Här håller vi på att sätta upp lampor i sovrummet. Tjejerna jobbar och killarna tittar pa ;)


Vi delade upp oss i 2 grupper med 4-5 personer i varje, men här är bada grupperna i samma lilla hus. Det blev lite för många...


Här haller dom pa att värma upp pvc-plaströren med glöd fran elden, sa vi kunde böja och forma rören efter behov.



Såhär fin utsikt var det från huset ovan. Kossorna har det nog rätt så bra här ändå.


Sen gick vi vidare till nästa hus. Och självklart ligger inte husen knut-i-knut, utan på nästa bergstopp. Så de blev att traska ner-upp-ner-upp...





Och ska vi vara ärliga så var de inte vi klena svenskar som bar de mesta materialet, utan barnen... Här är två glada barnarbetare.


I detta huset bodde vi medans vi var i Roblar.


Här är baksidan på huset och snark-grisen syns bökande i leran. Liten o skär, men ack sicken snarkare!


De har även en mega stor galt, som turligt nog inte sov vägg i vägg med oss utan var fastbunden lite drygt 100 m från huset.


Här är deras kor och utsikt bort mot resten av byn


Familjen består av mamma, pappa och 11 barn! Nästan varje familj i Roblar hade 10 barn... helt otroligt. Här håller tre systrar på med att dela "pasto" = foder till korna. Det är som jag sagt förut, en tidsresa bakåt i tiden ur Svensk tidshistoria sett.


En eftermiddag fick Isabell ett ryck och ville bli klippt. Killarna anmälde sig som frivilliga frisörer... Det blev faktiskt riktigt snyggt till slut.


Fanns som sagt väldigt mycket och väldigt goda apelsiner här.

Samt även mandariner. Här har några av barnen klättrat upp i trädet för att plocka nåagra åt oss.