Lantlivet i Småland kontra Nicaragua

Det är, som ni vet och har sett, en otroligt stor kontrast i livet på landet i Sverige kontra Nicaragua. Jag åkte direkt hem till mina föräldrar i Småland när jag kom från Nicaragua. Här hemma är de mitt uppe i lammningen och full fart på vårbruket (plöja, harva, så osv). Det är ett helt annat tempo här, större arealer men framförallt gör man allting med hjälp av maskiner och traktorer!

Min familj i Nicaragua ägde knappt 10 kor, 1 häst, 2 små grisar och 12 höns (alla regält magra). Nått hektar mark att odla mat på (till djuren och familjen) och det var hela familjen som hjälptes åt där. Här hemma i Sverige har mina föräldrar 60 tackor + 90 lamm samt runt 60 stutar (kastrerade tjurar). Och i runda slängar 60 hektar betes- och odlingsmark (bara för mat till djuren). Allt sköts av min mamma, medans min pappa driver bilverkstaden på heltid (tja, oftast mer än heltid)

Jag skulle vilja ta med min nica-familj hem hit till Sverige för att visa hur vi lever här och visa jordbrukets möjligheter. Men samtidigt känner jag att jag nog skulle skämmas lite, eftersom det är en så otroligt stor skillnad. Vi har det så otroligt bra här hemma i Sverige, vad gäller boendeform, mat, jobb och möjligheter. Men det är ofta vi glömmer bort hur bra vi har det och ibland utnyttjar vi inte våra möjligheter fullt ut heller...


Här är lite bilder hemifrån mina föräldrars gård i Fallhult: Mamma försöker få i ett av flasklammet Lisa lite mjölk, då hennes mamma inte ville ta hand om henne. Livet är allt bra hårt och orättvist ibland.

Hela fårfamiljen ligger och vilar på djuptröbädden (tjockt lager av halm).


Fredagen den 2 april var jag i Tuna hemma i Småland och tittade på hur man jobbar med häst i skogen här hemma i Sverige (något jag varit i kontakt med innan också).
Här har man kombinerat häst med maskin. Börjar bli riktigt poppis inom skogsvårdsområdet. Då man inte förstör marken lika mycket med häst som med stora skogsmaskiner.

Hästarna här hemma är inte bara större och välborstade, de är regält välfödda i jämförelse med de stackars magra små hästkrakarna i Nica. Här ser vi en jättefin hingst (nordsvensk?) som dragit fram en stor timmerstock till vägen.

Frida och jag poserar vid det fina hästekipaget. Stora fina hästar är det allt. Lugna dessutom!


Självklarheter här i Sverige är ofta lyx i Nicaragua och vise värsa!
ex. Utbildning och allmänbildning => självklarhet här i Sverige men lyx i Nica.
Stressfri vardag med tid för familjen => Lyx i Sverige/västvärlden. Vardag i Nica.

Jag hoppas att jag en dag ska kunna få åka tillbaka till Nicaragua och min familj där för att kunna hjälpa dem med deras behov men också för att lära mig mer av dem!

Schema infoturné 2010 april-maj

Vecka 14 (Skåne)

Tis 6/4 Resedag
Ons 7/4 Malmö praktiska gymnasium
Tors 8/4 Helsingborg
Fre 9/4 Lund

Vecka 15 (Väster)

Man 12/4 Halmstad Sannarpsgymnasiet + Halmstad Café Österskans, för allmänheten kl 18.30
Tis 13/4 Halmstad Högskola + Kungsbacka Gymnasium
Ons 14/4 Cybergymnasiet Gbg
Tors 15/4 Göteborg: Café Planet (allmänheten. kl 18.00)
Fre 16/4 Karlstad Universitetet

Vecka 16 (Småland, Östergötland)

Man 19/4 Hultsfred gymnasium
Tis 20/4 Ledigt
Ons 21/4 Kisa högstadie + 18.30 för allmänheten (lärcentrum)
Tors 22/4 Linköping/Ljunkan + Vimmerby gymnasium
Fre 23/4 Linköping

Vecka 17 (Östergötland / Sthlm)

Man 26/4 Ledigt
Tis 27/4 Örebro Tullängsskolan + Vingåker Gymnasium
Ons 28/4 Uppsala UNI
Tors 29/4 Stockholm Södertörns Högskola
Fre 30/4 Ledigt

Vecka 18 (Norr)

Man 3/5 Härnösand Gymnasium
Tis 4/5 Ledigt
Ons 5/5 Sollefteå. FN-Föreningen
Tors 6/5 Umeå Universitetet
Fre 7/5 Ledigt/Resedag => Färdigturnerat!

Hemresan 29-30-/3

Kl 13:10 lyfte vårt Boeing 767 från Managua. Efter 2,5 timme landade vi i Miami (kl 17:30 lokal tid).

Såhär såg det ut inne i planet. Vi satt i mitten, så vi kunde tyvärr inte se så mycket av utsikten från planet.

Miami here we come! En väldigt tråkigt inredd flygplats. Men vi är glada i alla fall! För vi tog oss egenom tullen, inspektioner m.m. utan problem (trots att vi hade lite matvaror i ryggsäckarna).

Kl. 20:45 lyfte vårt Boeing 747 från Miami och efter ca 8 timmar landade vi i London (kl 09:50 lokal tid). Har tyvärr inga bilder från det flyget. Isabell och Kristofer sov mestadelen av tiden, jag och August kollade på film och blev omskakade av turbulensen som bitvis var rätt kraftig.

Kl. 11:25 lyfte vårt sista plan (Airbus industrie A319) från London till Arlanda (2,5 timmes flyg). Framme kl. 15:00 lokal tid. Alla dessa tidsskillnader och planbyten har gjorde att man var lite tidsförvirrad. Men det var skönt att komma fram en eftermiddag.

Flygen var vältajmade och vi hann inte ens sätta oss ner mellan avstigning och påstigning på nästa plan. Här visar jag boardingkortet för att få gå på sista flyget hem!

Eftersom vi alla hade ganska mycket saker med oss hem, släpade vi på två handbagage. Trots att Isabells var störst, ser hon väldigt glad ut ändå. Kan det bero på att vi snart är hemma?? ;)

Vädret såg ju allt annat än roligt ut! Efter nästan 7 månader i stekande sol och hetta kändes det konstigt att se ett så gråmulet väder.

Vad har hänt medans vi har varit borta?! Eftersom vi verkligen bott helt avsides och missat allt vad nyheter och omvärldsinfo heter så har vi noll koll på läget utanför byarna. Dags att uppdatera sig!

Lite trötta och slitna, men väldigt glada att sitta på sista flyget! Sweden here we come!

Tyvärr en dålig, men min enda bild från Arlanda flygplats. Där Kristofers pappa och syster kom och mötte upp oss! August står och håller i den ena vagnen med packning, vi hade en till (lika välfylld).

Alla våra väskor blev inspekterade, men....

Isabells blev VERKLIGEN inspekterad. Helt söndersliten och de hade gjort ett försök att tejpa igen den, men då sprack den i ena hörnet istället. Hoppas att du inte blev av med något Isa!!

Och här mellan Arlanda och Sthlm C ligger snön fortfarande kvar på marken. Så vi hann få lite vinterkänsla i alla fall.

Tyvärr var alla tågen hem till Småland fullbokade, så jag fick stanna kvar i Stockholm en natt. Men jag hade tur, för min faster Tina skulle åka med bil ner till Fallhult på onsdagen. Så jag sov hos min kusin Emma i Spånga och sen åkte jag med dem hem till Fallhult!

Och detta har jag köpt och tagit med mig hem från Nicaragua:
-3 machetes i fodral
-3 hängmattor
-1 par boots
-3 par sandaler
-1 snorkelkit från Little Corn Island
-1 fällkniv
-2 flaskor Nicaraguansk rom
-1 paket nica-cigarrer
-1 Cowboy hatt
-1 cowboy skärp
-1 filt
-½ kg vete (från Corozo)
-½ kg bönor (från Corozo)
-½ kg kaffe (från Corozo)
-2 stora lerkrukor
-4 små lerkrukor
-1 stenstaty
-1 klänning,1 par shorts m.m.
-Diverse avskedsgåvor från familjerna i Corozo
-Samt lite CD-skivor med typisk Nica-musik!

Även om det är väldigt skönt att vara hemma, längtar jag faktiskt redan tillbaka! Kändes hemskt att bara lämna familjen där och man vill ju t.ex fortsätta hjälpa barnen i skolan osv... Och även om jag inte kan vara där på plats, kan jag ju fortsätta att hjälpa dem genom att vara aktiv i hjälporganisationer här hemma (VFSN och/eller Asofenix)

Som tur är har min Nica-familj mobiltelefon, så jag kan ringa och prata med dem i alla fall. Och förhoppningsvis kanske jag kan åka tillbaka och hälsa på dem igen!

Adios en el aeropuerto, Managua 29/3

Så var det dags att säga adjö på "riktigt", vid flygplatsen. August familj och pappan i min familj kom till flygplatsen för att vinka av oss. Usch, det kändes fruktansvärt jobbigt att bara åka ifrån dem och inte vet om eller när man kan komma tillbaka till dem!

Efter incheckningen av allt bagage så satte vi oss och åt lite tillsammans. Marvin (pappan i min familj, i röd tröja) var väldigt dämpad och ville inte äta något...


Sen var det dags att säga hej då, innan vi gick in i avgångshallen. (fotograf: Katelyn)

Kramkalas!!! August och Enrique (pappan i hans familj), Isabell och Marbyl (mamman i August familj).

Marvin och August samt Kenner och Kristofer säger hej då.

Marbyl och jag.

Avgångshallen på Managuas flygplats.

"Entrén" till flygplatsen, sett infrån avgångshallen. Adios Nicaragua!!

Avskedsmiddag med Asofenix / Despedida con Asofenix 28/3

I söndags hade vi avskedsmiddag med Asofenix. Vi åkte till restaurangen Doña Ida i Managua, där vi åt massa god mat. Sen åkte vi vidare till ett dansställe. Där vi dansade loss fram till midnatt! =)

Här är en bild på alla oss praktikanter och "fastanställda" på Asofenix:
Från vänster: Gustavo, Seth, August, Sara (jag), Jahosca, Catelyn, Isabell, Sarah, Katelyn, Kristofer, Jaime


Här är vi praktikanter med "Asofenix"= Jaime:
Fv: August, Kristofer, Jaime, Sara, Isabell

Här är de som jobbar på Asofenix:
Från vänster:
Gustavo (el- och installationsansv. Student)
Jahosca (jobbar med de sociala bitarna i byarna)
Jaime (grundare och huvudansvarig i AsoFenix)
Sarah & Seth (ansvarar och arrangerar för praktikanter, besökande grupper m.m)


Min och Isabells mat:

Isabell åt något som heter "Caballo bayo". En blandning av både det ena och andra... bl.a något som liknar blodpudding (men med ris i), Indeo viejo (gammal indian) vet inte riktigt vad den innehåller, men INTE död indian iaf (hoppas jag?)


Jag åt husets special, vilket också innebar lite av varje. Men mest kycklingfilé, korv, friterad ost och banan samt malda bönor m.m

Och kvällen avslutades som sagt med lite dans!

Studiebesök i Candelaria och Malacatoya 22/3

I måndags åkte alla vi praktikanter på Aso Fenix (August, Kristofer, Isabell, Katelyn, Emelie och jag) + våra handledare Sarah och Seth ut till byarna Candelaria och Malacatoya för att se några gamla, genomförda projekt och få chansen att prata med byborna där.

"Portable agua" - Candelaria

På promenad genom byn. Emelie i täten, följt av Sarah, Seth och "los suecos".

I Candelaria har man hjälpt dem att få tillgang till rent och friskt vatten, vilket var ett jätteproblem i det här omradet förut. Innan har de fått gå väldigt långt för att hämta vatten eller t.o.m stulit vatten från en godsägares brunn nattetid. Samt att de tidigare haft mycket problem med bl.a kolera pga smutsigt vatten.

Här sitter vi alla i skuggan av solpanelerna (som driver vattenpumpen) och lyssnar till bykommitén som förklarar hur hela projektet genomfördes. Tyvärr togs kortet efter hans 1 timmes långa genomgång och vi höll på att smälla av i värmen, därav varan lite hängiga stil ;)

Lite snabbfakta om vattenprojektet:

Beneficiaries: 240 residents
Solar Panels: 14 panels rated at 94 watts each connected in 2 series of 7, providing a total of 1.2 kilowatts
Pump: Grundfos 11 SQF-2, 10 gallon per minute (gpm) flow, installed at a depth of 36 meters
Well Capacity: Rated at 15 gpm
Water Storage: 6, 500 gallon tank, located 55 meters above the pump, automatic shut off switch when tank is full, chloronated weekly
Project Completion Date: August 2004


Här står vi uppe på vattentanken och Emelie (samt vi andra förstass) får förklarat för oss, av den pratglada Candalariebon, hur dom rengör tanken med klor.

Aso fenix har alltså hjälpt byborna att hitta en bra vattenkälla, grävt en brunn, sänkt ner en pump som drivs av solpaneler, som pumar upp vattnet i en stor cementtank (som befinner sig på något högre höjd än husen) där vattnet sedan leds ut i plaströr till varje familj via självtrycket (fallhöjden). Varje familj som har tillgång till vattnet betalar 30 cordoba (ca 10 sek) i månaden för vattnet. Det är för att de skall ha en pott med pengar i reserv, ifall de behöver reparera något.

Biogas
Sen har de också väl fungerande biogaskök här (de i Potreritos fungerar ej sa bra ännu). Det fungerar i princip sahär: Man har en, i detta fallet, plastbehållare med ett ingangsrör och ett utgång. Man samlar kobajs och blandar ut med lite vatten som man sedan häller i den stora behållaren. När den är fylld till ca 2/3 börjar själva gasprocessen och efter några dagar är trycket tillräckligt högt för att gasen skall ledas in i köket via de gråa plaströren.

Och inne i köket har de sedan en gasplatta installerad som de kan använda för att laga mat på, istället för den traditionella öppna vedspisen. Därav hjälper man dem att slippa röken samt minska skogsskövlingen i området. Win win!


Vattenkraftverk - Malacatoya

Till skillnad fran Candelaria har Malacatoya tillgang till mycket vatten, eftersom det regnar mycket mer i dethär området + att det finns en flod här. Därför har man här kunnat installera ett vattenkraftverk för att ge byborna elektricitet.


För att komma till vattenkraftverket och floden fick vi först promenera lite (vilket vi är ganska vana vid nu). Men här är det mycket grönare och friskare klimat. Nästan lite djungelaktigt. De odlar bl.a passionsfrukt här.

Det här är pumphuset vid floden. Dock inte så mycket vatten i floden just nu. Torraste perioden på hela året nu (sommar i Nica är mellan december och maj, sen börjar regnet = deras vinter).

Och här har vi själva vattenverket. Som har en potensial på 13 KW, men endast levererar 9KW. Fast de 30 familjerna som får el fran kraftverket förbrukar bara 3-4KW. Så det både räcker och blir över. Men planen är förståss att se till att verket går för fullt, så att de kan sälja överflödig elektricitet.

Sarah förklarar och svarar på frågor angående detta projektet, som "avslutades" juni 2007. Det var deras första vattenkraftverksprojekt.

Efter en lång dag i minibussen på krokiga bergsvägar, långa möten i den stekheta solen och promenerande till vattenkraftverket passade vi på att bada lite i floden/vattenfallet i Malacatoya! Suuuuuuuper nice!





Och sen i måndags har vi mest suttit på kontoren (Aso fenix och SASN) vid datorerna och börjat fixa presentationsmaterialet inför den 5 veckor långa informationsturnén vi skall på sen hemma i Sverige. Schema för var turné kommer snart!


Fram tills vi ses, ha det bäst!

Playa Pochomil 20-21/3

I lördags kom jag äntligen iväg till stranden igen, om än lite sent på eftermiddagen. Men det var för att jag inväntade Katelyn och Emelie (de andra praktikanterna på Aso fenix). Vi hittade ett billigt hotell nära stranden, checkade in och tog en eftermiddagspromenad på stranden + ett dopp i havet. Härligt!

Till vänster Emelie och till höger Katelyn. Stranden var väldigt övergiven vid 17 tiden, så vi hade den nästan helt för oss själva!

Beautiful sunset!


På söndagsmorgonen var det full fart på stranden igen. De hyr ut hästar, fyrhjulingar, motorcyklar och kör bilar på stranden. Så det är inget jättelugnt ställe... :/

Precis parallelt med stranden ligger massa restauranger och restaurangpersonalen nästan slåss om sina gäster.

Det var för visso väldigt skönt att komma iväg till stranden, som var över förväntan samt jättetrevligt med Katelyns och Emelies sällskap. MEN, vi som tre ensamma, vita tjejer i bikini (alla nicaraguaner badar i t-shirt o shorts) fick knappt vara ifred alls. Det sprang massa försäljare och tjatade på oss hela tiden, killar som bara ville titta och ta i hand och till och med ett gäng som ställde sig och videofilmade oss!!! grrr även om jag har varit här ett bra tag nu, så blir jag fortfarande lika uppretad och förbannad när det händer!

Men alla mina sönderkliade insektsbett har läkt mycket snabbare nu efter saltbadet + att jag hann skaffa mig en riktigt röd solbränna på magen! haha