Äventyret har börjat... / The adventure has begun

Tisdagen den 6/10 flyttade vi ut till byarna och vara familjer. Det blev lite av en chock eftersom man nu blev helt ensam med "främlingar". Fast min familj är jättetrevlig, nyfikna och omtänksamma sa det funkar fint! Dom pratar dock fruktansvärt snabbt och otydligt, sa jag fattade inte speciellt mycket dom första dagarna. Nu har dom förstatt vilka ord jag kan och jag lär mig nagra nya varje dag.

Det började dock lite trakigt, da jag akte pa en förkylning första natten. Sa jag hade lite feber, var väldigt trött och hängig första dagarna. Men nu börjar det släppa.

Mitt rum är inte klart än dock. Saknar plankor till väggarna och dörren. Nertill ska det muras med lite sten. Igar morse gick jag, Marvin (pappan) och Angela (mamman) för att hämta sand till cementen vid en a. Den arma hästkraken fick släpa hem all sand. Det är inte världens lättaste terräng att ta sig fram pa. Branta backar bade uppför och nedför.

Undertiden sover jag i "vardags" rummet där tv:n, DVD:n, hängmattan och gungstolarna finns. Samt nagra säckar med majs. Hönsen och grisarna springer in och ut i huset dagtid, men nattetid far jag sova där själv. Äldsta grabben, Jas Yunier (14) gar upp kl 4 varje morgon för att mjölka deras och grannens kor. Han maste jobba mycket för att ha rad att ga i skolan. Det är bara skola pa söndagar för honom. Winston som är 9 ar gar i skolan i byn, mandag-fredag 7-12. Men han jobbar ocksa ganska mycket hemma. Hjälper mamman mycket samt rensar mycket majs.

Jag har hjälpt Angela med att göra tortillias (som är ganskta torra och inte jättegoda), ost, koka ris och bönor, städa huset och tvätta kläderna. Tvätta kläder och duscha gör man vid en brunn. Vattnet är ganska friskt och lite kallt men det gar bra. Man behaller trosor och BH pa, för det springer folk förbi titt som tätt.

Sen bär Angela en stor 15 liters hink full med vatten pa huvudet tillbaka till huset. Det är till att dricka och laga mat. Dom far springa nagra ggr om dagen för att hämta vatten.

Idag har alla fyra akt till Teustepe för att komma at internet, prata av oss lite och fa en paus ifran det "nya" livet. I min familj jobbar man fran tidig morgon och fram till 12 ungefär. Sen gör dom inte sa mycket mer... Förutom barnen, som pluggar och jobbar mest hela dagarna =(

Glömde min kamera i Corozo, sa det blir inga bilder idag. Ska till Managua den 20-23/10 för lite utbildning. Da ska jag nog hinna lagga upp lite bilder ocksa!

Men än sa länge lever jag, magen funkar fint och spanskan känns lite bättre. Men det känns lite hopplöst ibland, för dom pratar sa himla otydligt... :/