Eftersom vi inte har tillgang till internet sa jätteofta sa är det ju inte sa lätt att fa tag i oss. Men vi har kommit pa att man faktiskt kan ringa fran Skype till vara mobiler här i Nicaragua. Kostar bara ca 1,60 sek/min! Sa familj och vänner, ladda era Skypekonton med lite pengar och hör av er! Tyvärr har jag dock väldigt dalig mottagning i huset. Maste ga en bit ifran huset för att ringa...
Hur som helst, detta gör ju att det blir lite lättare att halla kontakten + att familj, släkt och vänner kan na oss direkt om det skulle vara nagot. Det gar ocksa bra att skicka SMS till oss, men vi kan dock inte svara pa dom. Sla bara: 00505 - xxxxx sa ska det komma fram! Är inte tekniken underbar ibland?! =)
Innan ni i lugn och ro kan titta pa nagra av mina bilder sa kan jag meddela att jag nu fatt medicin mot min urinvägsinfektionen men att magen fortfarande far sina utfall ibland. Men jag mar betydligt bättre och är piggare. Ingen fara med mig!
Här är lite bilder fran de 2 senaste veckorna...
2 November
Da besökte alla kyrkogarden för att lägga blommor (mest plastkransar) pa sina släktingars och vänners gravar. Vi i min familj fick promenera i lite drygt 2,5 timme i bergen i riktigt jobbig och svar terräng för att komma till Angelitas farmors grav (översta bilden, högra stenen)
Här är en bild pa de övriga gravarna pa denna kyrkogarden. Tror August och hans familj var och la blommor pa en av gravarna som är längst bak i bilden här...
Kyrkogarden ligger väldigt nära en flod som vi passade pa att ta oss ett dopp i! Angelita är helt galen i att bada och for runt som en galning. Vattnet var rätt friskt och kallt, men det var skönt att svalka sig lite efter den langa promenaden. Tyvärr är man inte sa snygg nu när man är loppbiten precis överallt samt fortfarande likblek (i jämförelse med dom), men det spelar mindre roll när solen ligger pa!
Och sahär ser utsikten ut när man promenixar i bergen i Corozo! Är det inte helt otroligt fint!?
Vackert bergigt och grönt. Har regnat rätt sa mycket, nästan varje dag, senaste 2 veckorna nu. Och med lite stark sol pa det sa kommer ju grönskan igang ganska sa bra! Det gröna i förgrunden här tror jag är vetefält. Inte helt likt vart vete där hemma... Mer likt majs.
Och här är familjens ena hund, Solo Vino. Numera min bästis och promenadkompis! Han är inte sa manga manader gammal och är därfor otroligt busig. Tyvärr har han ocksa massa loppor, vilket gör att kela och busa med honom innebär mer loppbett :/
Dock har jag fatt familjen att inte sla sina djur lika mycket nu som innan. Djurmisshandel är nämligen vardag här... Tyvärr ocksa barnmisshandel! Men i min familj är det ganska lugnt med det ocksa, men jag har sett grannen piska sin 4 aring ett par ganger och det är riktigt jobbigt. Vet inte riktigt vad man ska göra när man ser sant. Svenska lagar gäller ju inte riktigt här... Och även om det finns lag mot barnmisshandel här sa är det nog inte prio 1 pa den fattiga landsbyggden.
Och här är Marvin, Angelita, Emmanuel och jag paväg till San Jose för att handla lite. Tar ca 1,5 h att ga dit... härlig terräng förstass, och utsikt ;)
Trots misshandel och fattigdom sa känns det ända som om människorna mar bra och är glada här. Att dom pa natt sätt finner lite hopp och mening med livet i vardagen. För nästan alla jag träffat har varit glada och pratar glatt om nya projekt, sa som ny väg och skola osv. Men det jag kan tröttna pa är skvaller och att folk stirrar sa mycket pa en. Bara för att man är vit...
Männen tar sig även friheten att ropa saker efter en... även om det "bara" är: guapa, bonita, mi amor... osv sa känns det ända jobbigt. Kanske mycket för att det är män över 40-50 som är värst! Men man börjar lära sig att koppla ifran och inte lyssna sa mycket. Machokulturen här är ju ytterligare ett problem som kvinnorna slass mot. Men det är ju inget vi kan lösa här och nu tyvärr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar