Vilken vecka!!!

Idag ar jag pa besok i narmsta staden San Jose. Angelita och Marvin ar pa ett informationsmote om halsa har, sa jag passa pa att folja med och besoka internet cafet har. Som lyckligtsvis var oppet idag. Det ar lite si och sa med det annars...

Vad har hant sen sist da... jo jag och August tag bussen fran Managua forra tisdagen och slapade sjalva upp vaskorna for berget (vi ville inte ha nan hjalp, utan bevisa att vi klarade av det). Och det gick faktiskt over forvantan! Skont att ha gjort det faktiskt... Eftersom man inte tranar natt och bara aker taxi i stan sa blir det inte sa mycket motion.

Sen foljde 2 riktiga skitdagar... onsdag-torsdag. Jag var pa uselt humor, jattetrott och hade akt pa urinvagsinfektion. Sen fick magen totalt frispel natten till fredagen... Svallde upp til 6-7 ggr normal storlek och det gjorde natt fruktansvart ont. Vaknade kl 00.00 ungefar och sen sov jag inte en sekund till den natten. Visste inte vad jag skulle ta vagen. Sa ont har kan jag inte komma ihag att jag haft forut..

Och vad ska man gora nar man befinner sig mitt ute i ingenstanns, pa ett berg i Nicaragaua? jo, bara vanta och hoppas att det skulle slappa... efter 5-6 besok pa utedasset pa morgonen borjade det bli battre. Men man vagade ju knappt ata natt... blev ris och tortilla resten av fredagen. Sov hela formiddagen och gjorde inte manga knop pa eftermiddagen.

Pa lordagen akte jag och Angela till Boaco for ett informationsmote om brost- och aggstocks cancer. En valdigt intressant upplevelse, da det under 4 timmar avhandlades bade det ena och andra... information om cancer, mycket politiska inslag, fodelsedagsfest, danstavling och sist men inte minst: Matkrig!

Alla som var dar (flera hundra kvinnor fran hela Boaco omradet) blev bjudna pa lunch. Men rent organisationsmassigt var det en katastrof och dom hade stora problem att dela ut mat till alla. Folk var trotta och hungriga och slogs som galningar for den dar lilla plasttallriken med mat. Helt galet!

Sen osregnade det nar vi skulle ta bussen hem. Vattnet bara forsa fram pa gatorna och bussen kom nastan inte fram. Chafforen korde som vanligt i full fart, aven att han inte sag nanting. Allt vi kunde gora var att blunda och hoppas att man skulle overleva :S

Men nu hade humoret vant och jag var mycket gladare, piggare och positivare. Igar var vi ute pa en riktigt lang promenad i bergen for att besoka Angelitas farmors grav och lagga blommor dar. Vi borja ga kl 06.00 pa morgonen och var hemma igen kl 13.30. Helt ofattbart att dom tar sig fram pa dom dar stigarna. I gummistovlar och ibland med en 40 kilos sack med majs pa ryggen. Jag holl ju pa att sla ihjal mig i mina vandringskangor!

Tyvarr funkar inte internetet sa bra har, sa det blir inga bilder idag :(
Men jag ska till Boaco pa fredag, med August, Kristofer och Isabel. For att planera informationsarbetet hemma i Sverige sen. Hoppas kunna lagga upp lite bilder da!

I eftermiddag ska jag promenixa tillbaka till Corozo via stigarna i bergen. Tar ca 1,5 timme men det ar helt otroligt fint dar. Utsikten ar helt otrolig! Sant man bara ser pa film annars!

Hasta luego amigos!

P.S
Om ni vill veta lite mer exakt var Corozo ligger kan ni soka pa Google earth med dessa koordinater: 12° 32' 0" N, 85° 47' 0" W

Eller klicka pa lanken har (vid den grona pilen ligger Corozo, mer eller mindre korrekt iaf).Google maps länk