Avskedsfesten i Corozo

Nu har våra 6,5 månader sprungit ikapp oss och det var dags att säga hej då till Corozo. Kändes och känns fortfarande väldigt vemodigt... man har ju hunnit bygga upp relationer med människorna där och jag har haft det både otroligt roligt och ibland ganska jobbigt. Man har ju utsatts för lite andra prövningar än vad som sker hemma i Sverige.


Vi fick (efter lite strul) hålla till i skolan, eftersom vi räknade med att det skulle dyka upp mellan 70-80 personer till festen. Det kom nämligen folk från närliggande byar och ville säga hej då och dansa loss! =)


Här är det fortfarande bara starten på festen och bara de som bor närmast har dykt upp. Vissa bor nästan 1,5h bort...


Då kan det vara bra att ha en häst, mula eller åsna att rida på. Det är rätt så många som har det här, och de "parkerar" dem bara vid ett träd. Läckert!

De som kom i tid (festen började kl 14) fick gå en tipsrunda och svara på lite simpla frågor, så som "från vilket land kommer Sarita och August?". Men eftersom det där med tipsrunda inte har slagit igenom här ännu + att många av dem inte kan läsa blev det mer komplicerat än vad som var meningen. Men det gick till slut, med lite hjälp ;)


Skolbarnen sjöng Nicaraguas nationalsång för oss, som inledning på avtackningen.

Sen gruppbild på (nästan) alla barnen i byn!


Festen började som sagt kl 14.00 på dagen och fortsatte ända fram till kl 00.30 på natten. Men då var det bara vi svennisar som var kvar och dansade =) Lille Winston var sa trött att han somna där pa golvet! Sa söt!