Djuren

Här kommer lite fler bilder pa djuren som familjen har. Bland annat har dom varit och hämtat en ko hos Marvins pappa (dom har inte tillräckligt med bete här i Corozo för alla sina 10 kor, sa dom har bara 2 eller 3 här i Corozo) Den kon hade precis kalvat och ger därmed lite mer mjölk. Titta sa söt kalven är:


Och här är Marvin i full fart med att sko om hästen, självklart med hjälp av macheten (sam används till allt här!)


Och här ligger Solo Vino och Peluza och sussar sött. Peluza är tiken som är lite rund om magen och väntar valpar...


6 valpar blev det, men 1 dog under det första dygnet. Den var mycket mindre än dom andra och det kanske var lika bra det... 6 valpar är mycket för en liten och mager tik. Dom far ju inte sa näringsrik och bra mat här, bara lite matrester da och da...


Och ibland kan man stöta pa ett gäng kor och kalvar när man är ute och gar. Dom flyttar oftast pa sig, men när det star en stor tjur ivägen gar man gärna en omväg ;)

Kladdkaka!!!

Maste bara berätta att jag i fredags kväll lyckades göra en kladdkaka över öppen eld! Den smaka inte riktigt som den jag gör hemma, men det blev ett överraskande bra resultat och den fick mitt humör och välbefinnande att komma upp pa en mycket trevligare niva igen, efter en jobbig och hard vecka med magproblem!

Sahär ser det ut när man bakar nagot i "ugn" här pa landsbyggden!


Tror att jag lyckats döda parasiterna i magen med tabletterna jag fick i torsdags. För nu fungerar magen nästan helt normalt igen och aptiten har kommit tillbaka. Jag ser kladdkakan som ett bra avslut pa den historian, eller som en inledning pa en ny!

Tjurridning i San Diego

Igar avslutades den 4 dagar langa tjurridningsfesten i San Diego, en grannby till Potrerito.

August akte dit redan i fredags, medans jag avvaktade en dag till. För att se att medicinerna fungerade och att magen lugna ner sig innan jag vagade bege mig dit. Tog en buss tidigt i lördags och blev uppmött av dom andra där.

Eftersom hela den här machokulturen trissas igang ännu mer utav tjurridningen och drickandet blev vi avradda fran att vara pa festen när det blivit mörkt. Da det med största sannolikhet blir slagsmal och elände... Sa vi gick hem till Isabells hus vid 17 tiden, för kl 18.00 dras rullgardinen ner över Nicaragua.

Vi dansade dock lite pa dagen och som vit, blaögd västerlänning far man inte ens 1 sek i lugn och ro. Vid flera tillfällen hade jag 2-3 karlar som slet mig i armarna och ville dansa med mig. Jag var fortfarande ganska trött och sliten efter parasithistorian sa jag orkade inte dansa sa mycket. Plus att jag fortfarande inte är helt bekväm med all uppmärksamhet och alla som stirrar pa en. Men dom är rätt envisa och tjatar fruktansvärt mycket... men dom gav upp tillslut, när dom insag att jag faktiskt dissa alla! haha...

Men överlag är folk väldigt trevliga, öppna och nyfikna här. Brukar smaprata med folk pa bussen och nu börjar folk känna igen en och hälsar glatt och vinkar. Riktigt kul!

Tjurridningen var för övrigt otroligt hemsk att se pa! 12 män pa hästar och 5-10 till fots som släpa in stressade tjurar pa arenan, där dom spände fast dom runt en pale. De använde även el-pistol för att tvinga fram dom. Flera ganger trilla tjurarna bara ihop av stress och brist pa luft... sen spände dom fast rep runt mage och pung och tillslut hoppa en kille med hjälm upp pa dem och de släppte loss dem. Jag fick bara lust att köpa mig en el-pistol och ge igen pa dem! Precis som i filmen "män som hatar kvinnor"... Men det är än sa länge bara en tanke ;)

Här är en liten "vimelbild" fran festen... blir värsta uppstandelsen när man tar fram kameran, sa det blev bara ett ganska daligt kort =(

Magproblem...

Jahopp, nu sitter jag har i San Jose igen. Har varit riktigt dalig i magen i 2 dagar nu och det var forst idag som jag kande att jag hade lite energi och ork for att ta mig hit. Vi bor ju en bit ifran vagen dar bussen gar sa det gar at lite energi och ork for att ens ta sig dit.

Men jag var, enligt min mamma, tvungen att vara vid Center de Salud kl 8.00 pa morgonen och det gar ingen buss forens kl 9. Sa de fick bli att ga hela vagen hit helt enkelt... Och stigen hit ar inte direkt plan och lattframkomlig. Det ar snarare en ganska avancerad trecking tur men regala backar och snirkliga stigar. Det tog mig och August 1,5 timme att ga hit i morse, i stark morgonsol. Var helt slut nar vi kom fram, for jag har i princip bara legat i sangen i 2 dagar, sovit och inte kunnat ata nagot. Sa energidepan ar nog nere pa noll.

Men det ar ju ingen ide att klaga och gnalla, det ar ju sa det ar har. Man masta ga for egen maskin, oavsett om man ar frisk eller sjuk. Och som August brukar sagar: "Det blir ju en bra historia i alla fall..."

Min mamma beratta att hon fodde sina 2 forsta barn hemma i huset, men den yngsta foddes pa BB for han kom 1 manad for tidigt. Men idag forsoker dom flesta ta sig in till sjukhusen, eftersom det kan bli ganska stora komplikationer och dodligheten ar ganska hog.

Det ar verkligen en helt annan varld nar det kommer till sant...

Men nu, efter nastan 2 timmars vantetid pa Center de Salud, har jag fatt massa tabletter och pulver att blanda ut med vatten. Ska koka vattnet innan jag dricker det (eller lagga en flaska med vatten pa taket i solen i 2-3 dagar) sa ska det vara fritt fran bakterier. Det kostar ingenting att besoka Center de Salud eller fa medicin dar. Tror det ar staten som gar in och betalar sant. Det ar ju riktigt bra!

Hoppas bara att dom har tabletterna hjalper sa jag kan fa ett slut pa den har historien!

Vart arbete / Our work

Glomde beratta att vi faktiskt kommit igang med vart arbete ocksa. August och jag har varit och besokt nastan halften av alla familjerna/husen (11 av 26) i Corozo. Det vi gor nu ar att kolla och fraga hur bra solpanelerna som ar installerade fungerar, om de har nagra problem, om dom har tv - vad tittar dom pa eller om dom undrar nagot. Bara for att se sa att allt fungerar och att dom har forstatt hur dom skall skota om systemet (stadning av batterierna, pafyllning av vatten osv).

Det gar riktigt bra och vi har med oss lite bilder hemifran Sverige, for att oka intresset fran deras sida och for att kunna lara kanna dom battre. For om vi framover skall ha informations- och utbildningsmoten med dom, ar det viktigt att dom kanner sig avslappnade, kanner sig bekvama i var narvaro och litar pa oss. Sa att man kan fa igang diskussioner. Men kanske framfor allt sa att dom verkligen kommer komma pa motena!

Isabell och Kristofer gor liknande arbete i Potrerito, men fokuset dar ar koken och biogasprojektet dar. Dom har nagot fler hus att besoka, men dom har nastan ocksa kommit halvvags. Da vi har totalt 1 manad pa oss (och nu avverkat 2 veckor) ligger vi bra till tidsmassigt!

Nar vi ar klara med den delen skall vi jobba vidare med utbildningsdagar inom miljovard (skogsskovling, kemikalieanvandning osv) och energi (anvandning och mojligheter) i skolan. Vet inte riktigt hur upplagget blir annu, men det kanske blir temakvallar for dom vuxna och sen kanske vi ar med och haller i nagon lektion dagtid i skolan... Aterstar att se.

Men det kanns i alla fall riktigt skont att ha kommit igang med lite eget arbete och att fa lara kanna resten av folket i byn. De flesta ar valdigt nyfikna och oppna, men det finns saklart personer som ar lite mer skeptiska an andra. Precis som hemma ;)

----------
Hi my non-Swedish talking visitors. I´m sorry for being so lazy and not writing in English anymore. I barley have the time to upload some photos... :(

However, I´ll try to be better. I´ve now started to get used to my life in the village Corozo, in the mountains, with my new family. I´ve had some trouble with an infection and with my stomach. But I´m doing better now.

We (August and I) have started our work here as well. During the last 2 weeks we´ve been interviewing 11 families, out of 26 in Corozo. The main focus is how the solar panel works and how often they take care of the maintenance of it, if they have a TV - what do they watch? the news, movies or "tv-novellas".}

We´re doing fine and are getting to know the other families in the village. It´s good and necessary since we´re going to have information meetings with them further on.

Lite bilder och hyllning av Skype

Denna helgen har vi (August, jag, Kristofer och Isabell) varit i Boaco för att träffas och för att börja jobba lite med planeringen av vart informationsarbete som vi ska ha sen när vi kommer hem till Sverige igen i april 2010 (även om det känns langt borta just nu...)

Eftersom vi inte har tillgang till internet sa jätteofta sa är det ju inte sa lätt att fa tag i oss. Men vi har kommit pa att man faktiskt kan ringa fran Skype till vara mobiler här i Nicaragua. Kostar bara ca 1,60 sek/min! Sa familj och vänner, ladda era Skypekonton med lite pengar och hör av er! Tyvärr har jag dock väldigt dalig mottagning i huset. Maste ga en bit ifran huset för att ringa...

Hur som helst, detta gör ju att det blir lite lättare att halla kontakten + att familj, släkt och vänner kan na oss direkt om det skulle vara nagot. Det gar ocksa bra att skicka SMS till oss, men vi kan dock inte svara pa dom. Sla bara: 00505 - xxxxx sa ska det komma fram! Är inte tekniken underbar ibland?! =)

Innan ni i lugn och ro kan titta pa nagra av mina bilder sa kan jag meddela att jag nu fatt medicin mot min urinvägsinfektionen men att magen fortfarande far sina utfall ibland. Men jag mar betydligt bättre och är piggare. Ingen fara med mig!

Här är lite bilder fran de 2 senaste veckorna...


2 November
Da besökte alla kyrkogarden för att lägga blommor (mest plastkransar) pa sina släktingars och vänners gravar. Vi i min familj fick promenera i lite drygt 2,5 timme i bergen i riktigt jobbig och svar terräng för att komma till Angelitas farmors grav (översta bilden, högra stenen)


Här är en bild pa de övriga gravarna pa denna kyrkogarden. Tror August och hans familj var och la blommor pa en av gravarna som är längst bak i bilden här...


Kyrkogarden ligger väldigt nära en flod som vi passade pa att ta oss ett dopp i! Angelita är helt galen i att bada och for runt som en galning. Vattnet var rätt friskt och kallt, men det var skönt att svalka sig lite efter den langa promenaden. Tyvärr är man inte sa snygg nu när man är loppbiten precis överallt samt fortfarande likblek (i jämförelse med dom), men det spelar mindre roll när solen ligger pa!


Och sahär ser utsikten ut när man promenixar i bergen i Corozo! Är det inte helt otroligt fint!?


Vackert bergigt och grönt. Har regnat rätt sa mycket, nästan varje dag, senaste 2 veckorna nu. Och med lite stark sol pa det sa kommer ju grönskan igang ganska sa bra! Det gröna i förgrunden här tror jag är vetefält. Inte helt likt vart vete där hemma... Mer likt majs.

Och här är familjens ena hund, Solo Vino. Numera min bästis och promenadkompis! Han är inte sa manga manader gammal och är därfor otroligt busig. Tyvärr har han ocksa massa loppor, vilket gör att kela och busa med honom innebär mer loppbett :/
Dock har jag fatt familjen att inte sla sina djur lika mycket nu som innan. Djurmisshandel är nämligen vardag här... Tyvärr ocksa barnmisshandel! Men i min familj är det ganska lugnt med det ocksa, men jag har sett grannen piska sin 4 aring ett par ganger och det är riktigt jobbigt. Vet inte riktigt vad man ska göra när man ser sant. Svenska lagar gäller ju inte riktigt här... Och även om det finns lag mot barnmisshandel här sa är det nog inte prio 1 pa den fattiga landsbyggden.


Och här är Marvin, Angelita, Emmanuel och jag paväg till San Jose för att handla lite. Tar ca 1,5 h att ga dit... härlig terräng förstass, och utsikt ;)


Trots misshandel och fattigdom sa känns det ända som om människorna mar bra och är glada här. Att dom pa natt sätt finner lite hopp och mening med livet i vardagen. För nästan alla jag träffat har varit glada och pratar glatt om nya projekt, sa som ny väg och skola osv. Men det jag kan tröttna pa är skvaller och att folk stirrar sa mycket pa en. Bara för att man är vit...

Männen tar sig även friheten att ropa saker efter en... även om det "bara" är: guapa, bonita, mi amor... osv sa känns det ända jobbigt. Kanske mycket för att det är män över 40-50 som är värst! Men man börjar lära sig att koppla ifran och inte lyssna sa mycket. Machokulturen här är ju ytterligare ett problem som kvinnorna slass mot. Men det är ju inget vi kan lösa här och nu tyvärr...

Vilken vecka!!!

Idag ar jag pa besok i narmsta staden San Jose. Angelita och Marvin ar pa ett informationsmote om halsa har, sa jag passa pa att folja med och besoka internet cafet har. Som lyckligtsvis var oppet idag. Det ar lite si och sa med det annars...

Vad har hant sen sist da... jo jag och August tag bussen fran Managua forra tisdagen och slapade sjalva upp vaskorna for berget (vi ville inte ha nan hjalp, utan bevisa att vi klarade av det). Och det gick faktiskt over forvantan! Skont att ha gjort det faktiskt... Eftersom man inte tranar natt och bara aker taxi i stan sa blir det inte sa mycket motion.

Sen foljde 2 riktiga skitdagar... onsdag-torsdag. Jag var pa uselt humor, jattetrott och hade akt pa urinvagsinfektion. Sen fick magen totalt frispel natten till fredagen... Svallde upp til 6-7 ggr normal storlek och det gjorde natt fruktansvart ont. Vaknade kl 00.00 ungefar och sen sov jag inte en sekund till den natten. Visste inte vad jag skulle ta vagen. Sa ont har kan jag inte komma ihag att jag haft forut..

Och vad ska man gora nar man befinner sig mitt ute i ingenstanns, pa ett berg i Nicaragaua? jo, bara vanta och hoppas att det skulle slappa... efter 5-6 besok pa utedasset pa morgonen borjade det bli battre. Men man vagade ju knappt ata natt... blev ris och tortilla resten av fredagen. Sov hela formiddagen och gjorde inte manga knop pa eftermiddagen.

Pa lordagen akte jag och Angela till Boaco for ett informationsmote om brost- och aggstocks cancer. En valdigt intressant upplevelse, da det under 4 timmar avhandlades bade det ena och andra... information om cancer, mycket politiska inslag, fodelsedagsfest, danstavling och sist men inte minst: Matkrig!

Alla som var dar (flera hundra kvinnor fran hela Boaco omradet) blev bjudna pa lunch. Men rent organisationsmassigt var det en katastrof och dom hade stora problem att dela ut mat till alla. Folk var trotta och hungriga och slogs som galningar for den dar lilla plasttallriken med mat. Helt galet!

Sen osregnade det nar vi skulle ta bussen hem. Vattnet bara forsa fram pa gatorna och bussen kom nastan inte fram. Chafforen korde som vanligt i full fart, aven att han inte sag nanting. Allt vi kunde gora var att blunda och hoppas att man skulle overleva :S

Men nu hade humoret vant och jag var mycket gladare, piggare och positivare. Igar var vi ute pa en riktigt lang promenad i bergen for att besoka Angelitas farmors grav och lagga blommor dar. Vi borja ga kl 06.00 pa morgonen och var hemma igen kl 13.30. Helt ofattbart att dom tar sig fram pa dom dar stigarna. I gummistovlar och ibland med en 40 kilos sack med majs pa ryggen. Jag holl ju pa att sla ihjal mig i mina vandringskangor!

Tyvarr funkar inte internetet sa bra har, sa det blir inga bilder idag :(
Men jag ska till Boaco pa fredag, med August, Kristofer och Isabel. For att planera informationsarbetet hemma i Sverige sen. Hoppas kunna lagga upp lite bilder da!

I eftermiddag ska jag promenixa tillbaka till Corozo via stigarna i bergen. Tar ca 1,5 timme men det ar helt otroligt fint dar. Utsikten ar helt otrolig! Sant man bara ser pa film annars!

Hasta luego amigos!

P.S
Om ni vill veta lite mer exakt var Corozo ligger kan ni soka pa Google earth med dessa koordinater: 12° 32' 0" N, 85° 47' 0" W

Eller klicka pa lanken har (vid den grona pilen ligger Corozo, mer eller mindre korrekt iaf).Google maps länk