The end... or?

Så var detta äventyret slut. Det känns väldigt vemodigt och konstigt att vara hemma i Sverige igen. Dessa 9 månader har verkligen skakat om en och satt ens värderingar, funderingar kring livet och tankar om en själv på prov. Man har varit med om så mycket som man inte ens kommer i närheten av här hemma i trygga Sverige.

Jag känner mig oerhört tacksam över att ha fått den här möjligheten att få uppleva hur den fattiga befolkningen på Nicaraguas landsbyggd verkar och bor. Människorna där är helt otroligt trevliga, öppna, nyfikna och fulla av omtanke. Tänk att en familj där bara öppnade sin dörr och lät en helt främmande människa från ett annat land få flytta in hos dem under 6,5 månad?! Dom visste ingenting om mig innan jag klev innanför dörren. Inte ens mitt namn!! Skulle ni våga göra nått sånt???

Ja, nu kanske ni tänker att den där Sara är väl minst lika tokig som flyttade in där. Hos en helt okänd familj som bor i en lerhydda, i en isolerad by utan att ens kunna deras språk... Och visst hade jag fjärliar i magen och frågade mig själv flera gånger: "Sara, är du tokig? Vet du vad det är du ger dig in i?"

Och visst, lite tokig är jag nog. Jag hade ingen aning om hur det skulle bli. Det var omöjligt att förbereda sig, för vad var det som väntade? Men min nyfikenhet och vilja att vidga mina vyer och se verkligheten utanför västvärldens trygga dörrar är så mycket starkare. När jag fick samtalet från VFSNs ungdomspraktik att jag skulle få åka svarade jag JA på studs. Inte ens en millisekund av tvekan. Och jag ångrar mig inte en enda sekund att jag genomfört denna resa (trots många sjukdomsproblem)!

Tvärt om, detta är något jag starkt rekommenderar er alla att göra! Men du kanske inte behöver bo i lerhydda och slåss med tarmparasiter som jag gjorde för att inse och uppskatta levnadsförhållandena vi har här i Sverige???

Ta ingenting för givet, uppskatta alla i din närhet, tänk på vad som är viktigt för dig (materiella ting eller familj?) och framförallt, låt dig inte skrämmas av sådant som är nytt för dig. Våga ta klivet ut i ovissheten och jag lovar dig att du kommer lära dig såååååå mycket mer om dig själv och alla andra omkring dig.

Bli inte förvånad om det blir en fortsättning på denna bloggen... jag har, som så många andra som vågat glänta på dörren, fått blodad tand. Jag kommer fortsätta utforska världen så länge jag lever!

To be continued...

Om ni inte orkar kolla igenom hela bloggen, kan jag rekomendera inlägget om min semester. Där får ni lite bilder och videofilmer från lite olika ställen i Nicaragua.

Bloggen är bitvis även skriven på engelska, för mina icke-svensktalande vänner. Men då jag bott så isolerat och haft begränsad tillgång till internet, har tiden tyvärr inte räckt till för att skriva inläggen på både svenska och engelska :(

Utvärderingshelg Marieholm 22-23/5

Så var det dags för det sista steget i VFSNs praktik, utvärdering! Ungdomspraktikantgruppen (se bild längst ner) bokade in oss på Mareholms gästgivaregård över helgen, där vi åt gott och hade det jättetrevligt. Vi gick igenom hela praktiken. Vad har varit bra resp dåligt, förslag på förbättringar, framtida planer osv

Och såhär ser vi nybakade, spralliga och glada ungdomspraktikanter ut idag. Vi kom hem till Sverige den 29 mars i år. Även om det kanske inte syns så mycket på oss så vet vi själva (och våra familjer och vänner) att resan har förändrat oss!

Från vänster: Isabell, August, Kristofer och jag!


Eftersom vi hade så uuuuunderbart väder så satt vi ute i trädgården och hade utvärderingen där!

Coolingarna satt på bänken och gotta sig. Sekreterare Staffan med block och penna i allra högsta hugg!

Och här står ungdomspraktikantgruppen och poserar utanför gästgivaregården! Från vänster: Erik, Rebecka, Karin och Staffan

Lokalkändisar...

 

Den veckan vi var i Hultsfred, Vimmerby och Kisa blev vi intervjuade inte mindre än 3 gånger. Har tyvärr bara två av artiklarna i helformat. Den tredje (den med August till häst) finns även att se här. Artikeln i helhelt finns bara i pappersupplagan

Och är ni nyfikna på hur det går på min familjs gård med alla lammen och betesutsläpp osv så kan ni se och läsa mer på min mammas blogg

Efter drygt 60 timmars buss-/tågresor och 42 föreläsningar med totalt 1000 åhörare i 20 olika städer...

har man nu landat hemma i sin egna lägenhet igen. Det känns väldigt konstigt att vara tillbaka igen, efter totalt 9 månader på resande fot. Framförallt efter att ha vaknat på ett nytt ställe varje dag de senaste 5 veckorna till att bara vara still på samma ställe varje natt/dag...

Visst är det skönt att få igång rutinerna och vardagen igen. Framförallt vettig kost och motion, som jag verkligen har saknat!!

Men det rycker allt i resenerverna redan. Det här äventyret har bara gett mersmak. Undrar vart man hamnar härnäst??

Just nu har vi fyra (August, Kristofer, Isabell och jag) lite paus från varandra, men den 22-23 maj är det dags för oss att återigen samla ihop oss, för att göra en utvärdering av hela resan. Då tillsammans med resten av Ungdomspraktikenfolket =)

Denna utvärdering/rapport skall sedan skickas in till Forum syd. Men vårt arbete i VFSN slutar inte där och då, utan de som vill fortsätta engagera sig har självklart möjlighet att göra det. Det finns massor att göra i organisationen här på hemmaplan. Det är styrelsemöte den 5 juni och då skall jag vara på plats, så får vi se vilka uppgifter som hamnar på mitt bord! =)

Här är lite bilder tagna under hela infoturnén. Enjoy! We did!

Föreläsningsturnén

Nu har vi hållt på med vår föreläsningsturné i 3 veckor, startar vår 4e idag och skall avsluta turnén den 7 maj i Umeå.

Det är riktigt roligt att åka land och rike runt för att informera och prata om våra upplevelser. Det gör att det känns lite mer verkligt och man börjar fatta vad det är man varit med om.

Och såhär ser dagarna ut för oss:

Föreläsning inför gymnasie- eller högskoleklasser. Från 1-4 st föreläsningar per dag. Ibland även för allmänheten kvällstid.


Både innan och efter varje föreläsning finns det alltid något att ändra på, beroende på om vi skall föreläsa i 40 min eller 1,5h. Är det energistudenter eller samhällsvetare? Dela upp vem som skall säga vad, då vi föreläser 2 och 2, så gott det går.


Och såhär kan vårt boende se ut! Vi sover oftast hos vänner och bekanta, eftersom det är roligare. Men ibland blir det vandrarhem också.


Sen är det dags att resa vidare till nästa föreläsningställe/stad och vi har valt att åka tåg. Det är mycket lugnare och roligare, eftersom vi kan antingen prata lite, sova eller kolla på film på datorn. Sen sprider vi oftast ut oss på helgerna, då var och en vill åka iväg och besöka sina vänner eller sin släkt (beroende på vart vi är).

Vi har även hunnit bli intervjuade av olika lokala tidningar (mest i Småland/Östergötland), men har tyvärr inte hittat artiklarna på nätet. Skall scanna in dom och lägga upp här så fort som möjligt!

Hittade dock en artikel om August i Vimmerbytidningen. Titta här

Några favoritbilder från Nicaragua

Lantlivet i Småland kontra Nicaragua

Det är, som ni vet och har sett, en otroligt stor kontrast i livet på landet i Sverige kontra Nicaragua. Jag åkte direkt hem till mina föräldrar i Småland när jag kom från Nicaragua. Här hemma är de mitt uppe i lammningen och full fart på vårbruket (plöja, harva, så osv). Det är ett helt annat tempo här, större arealer men framförallt gör man allting med hjälp av maskiner och traktorer!

Min familj i Nicaragua ägde knappt 10 kor, 1 häst, 2 små grisar och 12 höns (alla regält magra). Nått hektar mark att odla mat på (till djuren och familjen) och det var hela familjen som hjälptes åt där. Här hemma i Sverige har mina föräldrar 60 tackor + 90 lamm samt runt 60 stutar (kastrerade tjurar). Och i runda slängar 60 hektar betes- och odlingsmark (bara för mat till djuren). Allt sköts av min mamma, medans min pappa driver bilverkstaden på heltid (tja, oftast mer än heltid)

Jag skulle vilja ta med min nica-familj hem hit till Sverige för att visa hur vi lever här och visa jordbrukets möjligheter. Men samtidigt känner jag att jag nog skulle skämmas lite, eftersom det är en så otroligt stor skillnad. Vi har det så otroligt bra här hemma i Sverige, vad gäller boendeform, mat, jobb och möjligheter. Men det är ofta vi glömmer bort hur bra vi har det och ibland utnyttjar vi inte våra möjligheter fullt ut heller...


Här är lite bilder hemifrån mina föräldrars gård i Fallhult: Mamma försöker få i ett av flasklammet Lisa lite mjölk, då hennes mamma inte ville ta hand om henne. Livet är allt bra hårt och orättvist ibland.

Hela fårfamiljen ligger och vilar på djuptröbädden (tjockt lager av halm).


Fredagen den 2 april var jag i Tuna hemma i Småland och tittade på hur man jobbar med häst i skogen här hemma i Sverige (något jag varit i kontakt med innan också).
Här har man kombinerat häst med maskin. Börjar bli riktigt poppis inom skogsvårdsområdet. Då man inte förstör marken lika mycket med häst som med stora skogsmaskiner.

Hästarna här hemma är inte bara större och välborstade, de är regält välfödda i jämförelse med de stackars magra små hästkrakarna i Nica. Här ser vi en jättefin hingst (nordsvensk?) som dragit fram en stor timmerstock till vägen.

Frida och jag poserar vid det fina hästekipaget. Stora fina hästar är det allt. Lugna dessutom!


Självklarheter här i Sverige är ofta lyx i Nicaragua och vise värsa!
ex. Utbildning och allmänbildning => självklarhet här i Sverige men lyx i Nica.
Stressfri vardag med tid för familjen => Lyx i Sverige/västvärlden. Vardag i Nica.

Jag hoppas att jag en dag ska kunna få åka tillbaka till Nicaragua och min familj där för att kunna hjälpa dem med deras behov men också för att lära mig mer av dem!

Schema infoturné 2010 april-maj

Vecka 14 (Skåne)

Tis 6/4 Resedag
Ons 7/4 Malmö praktiska gymnasium
Tors 8/4 Helsingborg
Fre 9/4 Lund

Vecka 15 (Väster)

Man 12/4 Halmstad Sannarpsgymnasiet + Halmstad Café Österskans, för allmänheten kl 18.30
Tis 13/4 Halmstad Högskola + Kungsbacka Gymnasium
Ons 14/4 Cybergymnasiet Gbg
Tors 15/4 Göteborg: Café Planet (allmänheten. kl 18.00)
Fre 16/4 Karlstad Universitetet

Vecka 16 (Småland, Östergötland)

Man 19/4 Hultsfred gymnasium
Tis 20/4 Ledigt
Ons 21/4 Kisa högstadie + 18.30 för allmänheten (lärcentrum)
Tors 22/4 Linköping/Ljunkan + Vimmerby gymnasium
Fre 23/4 Linköping

Vecka 17 (Östergötland / Sthlm)

Man 26/4 Ledigt
Tis 27/4 Örebro Tullängsskolan + Vingåker Gymnasium
Ons 28/4 Uppsala UNI
Tors 29/4 Stockholm Södertörns Högskola
Fre 30/4 Ledigt

Vecka 18 (Norr)

Man 3/5 Härnösand Gymnasium
Tis 4/5 Ledigt
Ons 5/5 Sollefteå. FN-Föreningen
Tors 6/5 Umeå Universitetet
Fre 7/5 Ledigt/Resedag => Färdigturnerat!

Hemresan 29-30-/3

Kl 13:10 lyfte vårt Boeing 767 från Managua. Efter 2,5 timme landade vi i Miami (kl 17:30 lokal tid).

Såhär såg det ut inne i planet. Vi satt i mitten, så vi kunde tyvärr inte se så mycket av utsikten från planet.

Miami here we come! En väldigt tråkigt inredd flygplats. Men vi är glada i alla fall! För vi tog oss egenom tullen, inspektioner m.m. utan problem (trots att vi hade lite matvaror i ryggsäckarna).

Kl. 20:45 lyfte vårt Boeing 747 från Miami och efter ca 8 timmar landade vi i London (kl 09:50 lokal tid). Har tyvärr inga bilder från det flyget. Isabell och Kristofer sov mestadelen av tiden, jag och August kollade på film och blev omskakade av turbulensen som bitvis var rätt kraftig.

Kl. 11:25 lyfte vårt sista plan (Airbus industrie A319) från London till Arlanda (2,5 timmes flyg). Framme kl. 15:00 lokal tid. Alla dessa tidsskillnader och planbyten har gjorde att man var lite tidsförvirrad. Men det var skönt att komma fram en eftermiddag.

Flygen var vältajmade och vi hann inte ens sätta oss ner mellan avstigning och påstigning på nästa plan. Här visar jag boardingkortet för att få gå på sista flyget hem!

Eftersom vi alla hade ganska mycket saker med oss hem, släpade vi på två handbagage. Trots att Isabells var störst, ser hon väldigt glad ut ändå. Kan det bero på att vi snart är hemma?? ;)

Vädret såg ju allt annat än roligt ut! Efter nästan 7 månader i stekande sol och hetta kändes det konstigt att se ett så gråmulet väder.

Vad har hänt medans vi har varit borta?! Eftersom vi verkligen bott helt avsides och missat allt vad nyheter och omvärldsinfo heter så har vi noll koll på läget utanför byarna. Dags att uppdatera sig!

Lite trötta och slitna, men väldigt glada att sitta på sista flyget! Sweden here we come!

Tyvärr en dålig, men min enda bild från Arlanda flygplats. Där Kristofers pappa och syster kom och mötte upp oss! August står och håller i den ena vagnen med packning, vi hade en till (lika välfylld).

Alla våra väskor blev inspekterade, men....

Isabells blev VERKLIGEN inspekterad. Helt söndersliten och de hade gjort ett försök att tejpa igen den, men då sprack den i ena hörnet istället. Hoppas att du inte blev av med något Isa!!

Och här mellan Arlanda och Sthlm C ligger snön fortfarande kvar på marken. Så vi hann få lite vinterkänsla i alla fall.

Tyvärr var alla tågen hem till Småland fullbokade, så jag fick stanna kvar i Stockholm en natt. Men jag hade tur, för min faster Tina skulle åka med bil ner till Fallhult på onsdagen. Så jag sov hos min kusin Emma i Spånga och sen åkte jag med dem hem till Fallhult!

Och detta har jag köpt och tagit med mig hem från Nicaragua:
-3 machetes i fodral
-3 hängmattor
-1 par boots
-3 par sandaler
-1 snorkelkit från Little Corn Island
-1 fällkniv
-2 flaskor Nicaraguansk rom
-1 paket nica-cigarrer
-1 Cowboy hatt
-1 cowboy skärp
-1 filt
-½ kg vete (från Corozo)
-½ kg bönor (från Corozo)
-½ kg kaffe (från Corozo)
-2 stora lerkrukor
-4 små lerkrukor
-1 stenstaty
-1 klänning,1 par shorts m.m.
-Diverse avskedsgåvor från familjerna i Corozo
-Samt lite CD-skivor med typisk Nica-musik!

Även om det är väldigt skönt att vara hemma, längtar jag faktiskt redan tillbaka! Kändes hemskt att bara lämna familjen där och man vill ju t.ex fortsätta hjälpa barnen i skolan osv... Och även om jag inte kan vara där på plats, kan jag ju fortsätta att hjälpa dem genom att vara aktiv i hjälporganisationer här hemma (VFSN och/eller Asofenix)

Som tur är har min Nica-familj mobiltelefon, så jag kan ringa och prata med dem i alla fall. Och förhoppningsvis kanske jag kan åka tillbaka och hälsa på dem igen!

Adios en el aeropuerto, Managua 29/3

Så var det dags att säga adjö på "riktigt", vid flygplatsen. August familj och pappan i min familj kom till flygplatsen för att vinka av oss. Usch, det kändes fruktansvärt jobbigt att bara åka ifrån dem och inte vet om eller när man kan komma tillbaka till dem!

Efter incheckningen av allt bagage så satte vi oss och åt lite tillsammans. Marvin (pappan i min familj, i röd tröja) var väldigt dämpad och ville inte äta något...


Sen var det dags att säga hej då, innan vi gick in i avgångshallen. (fotograf: Katelyn)

Kramkalas!!! August och Enrique (pappan i hans familj), Isabell och Marbyl (mamman i August familj).

Marvin och August samt Kenner och Kristofer säger hej då.

Marbyl och jag.

Avgångshallen på Managuas flygplats.

"Entrén" till flygplatsen, sett infrån avgångshallen. Adios Nicaragua!!

Avskedsmiddag med Asofenix / Despedida con Asofenix 28/3

I söndags hade vi avskedsmiddag med Asofenix. Vi åkte till restaurangen Doña Ida i Managua, där vi åt massa god mat. Sen åkte vi vidare till ett dansställe. Där vi dansade loss fram till midnatt! =)

Här är en bild på alla oss praktikanter och "fastanställda" på Asofenix:
Från vänster: Gustavo, Seth, August, Sara (jag), Jahosca, Catelyn, Isabell, Sarah, Katelyn, Kristofer, Jaime


Här är vi praktikanter med "Asofenix"= Jaime:
Fv: August, Kristofer, Jaime, Sara, Isabell

Här är de som jobbar på Asofenix:
Från vänster:
Gustavo (el- och installationsansv. Student)
Jahosca (jobbar med de sociala bitarna i byarna)
Jaime (grundare och huvudansvarig i AsoFenix)
Sarah & Seth (ansvarar och arrangerar för praktikanter, besökande grupper m.m)


Min och Isabells mat:

Isabell åt något som heter "Caballo bayo". En blandning av både det ena och andra... bl.a något som liknar blodpudding (men med ris i), Indeo viejo (gammal indian) vet inte riktigt vad den innehåller, men INTE död indian iaf (hoppas jag?)


Jag åt husets special, vilket också innebar lite av varje. Men mest kycklingfilé, korv, friterad ost och banan samt malda bönor m.m

Och kvällen avslutades som sagt med lite dans!

Studiebesök i Candelaria och Malacatoya 22/3

I måndags åkte alla vi praktikanter på Aso Fenix (August, Kristofer, Isabell, Katelyn, Emelie och jag) + våra handledare Sarah och Seth ut till byarna Candelaria och Malacatoya för att se några gamla, genomförda projekt och få chansen att prata med byborna där.

"Portable agua" - Candelaria

På promenad genom byn. Emelie i täten, följt av Sarah, Seth och "los suecos".

I Candelaria har man hjälpt dem att få tillgang till rent och friskt vatten, vilket var ett jätteproblem i det här omradet förut. Innan har de fått gå väldigt långt för att hämta vatten eller t.o.m stulit vatten från en godsägares brunn nattetid. Samt att de tidigare haft mycket problem med bl.a kolera pga smutsigt vatten.

Här sitter vi alla i skuggan av solpanelerna (som driver vattenpumpen) och lyssnar till bykommitén som förklarar hur hela projektet genomfördes. Tyvärr togs kortet efter hans 1 timmes långa genomgång och vi höll på att smälla av i värmen, därav varan lite hängiga stil ;)

Lite snabbfakta om vattenprojektet:

Beneficiaries: 240 residents
Solar Panels: 14 panels rated at 94 watts each connected in 2 series of 7, providing a total of 1.2 kilowatts
Pump: Grundfos 11 SQF-2, 10 gallon per minute (gpm) flow, installed at a depth of 36 meters
Well Capacity: Rated at 15 gpm
Water Storage: 6, 500 gallon tank, located 55 meters above the pump, automatic shut off switch when tank is full, chloronated weekly
Project Completion Date: August 2004


Här står vi uppe på vattentanken och Emelie (samt vi andra förstass) får förklarat för oss, av den pratglada Candalariebon, hur dom rengör tanken med klor.

Aso fenix har alltså hjälpt byborna att hitta en bra vattenkälla, grävt en brunn, sänkt ner en pump som drivs av solpaneler, som pumar upp vattnet i en stor cementtank (som befinner sig på något högre höjd än husen) där vattnet sedan leds ut i plaströr till varje familj via självtrycket (fallhöjden). Varje familj som har tillgång till vattnet betalar 30 cordoba (ca 10 sek) i månaden för vattnet. Det är för att de skall ha en pott med pengar i reserv, ifall de behöver reparera något.

Biogas
Sen har de också väl fungerande biogaskök här (de i Potreritos fungerar ej sa bra ännu). Det fungerar i princip sahär: Man har en, i detta fallet, plastbehållare med ett ingangsrör och ett utgång. Man samlar kobajs och blandar ut med lite vatten som man sedan häller i den stora behållaren. När den är fylld till ca 2/3 börjar själva gasprocessen och efter några dagar är trycket tillräckligt högt för att gasen skall ledas in i köket via de gråa plaströren.

Och inne i köket har de sedan en gasplatta installerad som de kan använda för att laga mat på, istället för den traditionella öppna vedspisen. Därav hjälper man dem att slippa röken samt minska skogsskövlingen i området. Win win!


Vattenkraftverk - Malacatoya

Till skillnad fran Candelaria har Malacatoya tillgang till mycket vatten, eftersom det regnar mycket mer i dethär området + att det finns en flod här. Därför har man här kunnat installera ett vattenkraftverk för att ge byborna elektricitet.


För att komma till vattenkraftverket och floden fick vi först promenera lite (vilket vi är ganska vana vid nu). Men här är det mycket grönare och friskare klimat. Nästan lite djungelaktigt. De odlar bl.a passionsfrukt här.

Det här är pumphuset vid floden. Dock inte så mycket vatten i floden just nu. Torraste perioden på hela året nu (sommar i Nica är mellan december och maj, sen börjar regnet = deras vinter).

Och här har vi själva vattenverket. Som har en potensial på 13 KW, men endast levererar 9KW. Fast de 30 familjerna som får el fran kraftverket förbrukar bara 3-4KW. Så det både räcker och blir över. Men planen är förståss att se till att verket går för fullt, så att de kan sälja överflödig elektricitet.

Sarah förklarar och svarar på frågor angående detta projektet, som "avslutades" juni 2007. Det var deras första vattenkraftverksprojekt.

Efter en lång dag i minibussen på krokiga bergsvägar, långa möten i den stekheta solen och promenerande till vattenkraftverket passade vi på att bada lite i floden/vattenfallet i Malacatoya! Suuuuuuuper nice!





Och sen i måndags har vi mest suttit på kontoren (Aso fenix och SASN) vid datorerna och börjat fixa presentationsmaterialet inför den 5 veckor långa informationsturnén vi skall på sen hemma i Sverige. Schema för var turné kommer snart!


Fram tills vi ses, ha det bäst!