torsdag 14 januari 2010

Denguefeber

Det nya aret inleddes med nya förväntningar och energi, men redan fredagen den 8 januari började det gå på tok...

En grupp studenter från USA var och hälsade på oss i Corozo och vi gick med dom runt för att hälsa på de olika delarna i byn. På kvällen dansade hela gruppen och några Corozobor loss hemma hos min familj. Riktigt roligt! So far, so good!

Det tråkiga var att jag hade åkt på en riktigt jobbig huvudvärk och sov i princip ingenting natten till lördagen, då vi skulle gå vidare via bergen med gruppen till en annan by. Jag kände egentligen redan på morgonen att jag var lite febrig, men trodde det berodde på sömnbristen. Så jag gick med på hajkingturen iaf... inte smart!

För när vi var som allra längst bort från Corozo (ca 1,5h promenad) blev huvudvärken och febern riktigt jobbig. Var helt orkeslös och yr. Var ena handledare, Sarah, som var med tyckte det verkade suspekt eftersom jag haft ont i musklerna i kroppen hela veckan, sa hon trodde jag kunde ha akt på dengu-feber. Vilket jag inte ens hade tänkt på och än mindre trodde... Efter mycket velande, om jag skulle åka vidare med dom till sjukhuset i San José eller promenera tillbaka till Corozo, bestämde jag mig för att gå tillbaka. Ännu ett dåligt val...

Det gick ganska bra att gå tillbaka, men jag var helt slut och fick stanna ofta. Däcka när jag kom hem men sov bara 1-2 h, fick jättehög feber och genomled en hemsk natt i Corozo, utan sömn och med otrolig huvudvärk. Tog bussen till Managua kl 06.00 pa söndagen för att åka till sjukhuset. Fick dock göra en anhalt på kontoret först och sova 1,5h för jag orkade inte hålla mig vaken. Sen släpade jag mig iväg till sjukhuset vid 12 tiden, där jag fick lämna blod- och urinprov. Medans jag vänta på svaret fick jag dropp. Kom tillbaka till kontoret vid 16 tiden...

fy vilken dag!!!! hemsk natt, hemsk bussresa på 2,5h och seg sjukhusvistelse.

Det visade sig att jag återigen akt på urinvägsinfektion och att mina värden var lite laga. Dom gissade på dengue men bad mig återkomma på tisdagen för ett nytt blodprov. Om värdena sjunkit = dengue. Tills dess antibiotika för infektionen, starka värktabletter för huvudvärken och acetominofen för febern. Order om vila och dricka mycket vatten.

Tisdag: Anna följde med mig till sjukhuset. Återigen dropp medans jag vänta pa provresultatet, som visade att alla mina värden sjunkit = Dengu!

Onsdag: lämnade blodprov igen, men eftersom jag mådde sa pass mycket bättre trodde jag dom skulle visa på förbättring. Tyvärr inte. Värdena fortsätter att sjunka och ligger nu utanför det vanliga spannet. Men jag slipper dropp eftersom jag kan äta nästan som vanligt.

Skall tillbaka till sjukhuset på lördag igen för att se hur det ser ut då. Då tänker jag åka till det stora privata sjukhuset Metropolitano igen, istället för gratissjukhuset Alamana (som jag varit på hittills i veckan). Doktorerna på Alamana har varit supertrevliga och hjälpsamma, men eftersom det är gratis är standarden väldigt lag. Fick sitta med dropp i en stökig väntsal, hårdhänta sjuksköterskor utan handskar som har perforerat mina vener och inga fungerande toaletter.

Just nu bor Anna och jag på ett hotell i Granada (grann-/turiststaden söder om Managua). Tänkte att vi lika gärna kunde sitta här och glo som i Managua. Tar bara 1h med buss hit och här kan man gå omkring på gatorna och turista utan att behöva vara livrädd hela tiden. Men i morgon eller på lördag förmiddag åker vi nog tillbaka, beroende på hur jag mår.

Hoppas bli av med det här eländet snart!!! vill semestra!!!!!!!!!!


Här sitter vi (jag något blek efter 6 riktigt jobbiga feberdagar) och väntar pa kvällsmaten på vårt hostel Kalala Lodge i Granada. Suuuuuuuupergod spagethi carbonara :P

Mina dengue-symptom:
Hög feber, kraftigm huvudvärk, många små blödningar i huden, yrsel, illamående, värk i musklerna och otroligt trött.

Botemedel: Finns ingen medicin men febernedsättande, smärtstillande, vila, dricka mycket vatten, vänta....

Mer info om denguefebern:
English
Svenska

2 kommentarer:

  1. Men gumman, vad skit du åker på. Är orolig för dig. Tur att Anna är hos dig nu i alla fall och tar hand om dig. :-)
    Skönt att du snart kommer hem så du slipper alla sjukdomar och parasiter.
    Ta hand om dig nu/ Kram

    SvaraRadera
  2. Inte det också! Jag håller med Malou, jag är orolig för dig och det känns skönt att Anna är hos dig nu. Vila mycket och äta en massa så att du blir frisk o kan njuta av att din kära syster är på besök. Hälsa henne och ta hand om dig!
    Kram Cristina

    SvaraRadera