Dimmig vulkanhajking pa Mombacho 29/11

Efter att ha spenderat lördagen på stadens gator bestämde jag mig för att göra något riktigt turistigt och motionskrävande. Bokade in mig på en guidad hajk på närmsta vulkanen Mombacho. 25 dollar kosta paketet och jag åkte tillsammans med några amerikanare, holländare och kanadensare upp till toppen med en jeep kl 09.00 på morgonen. Brant som tusan!

Jag och två till ville gå den längre, 4km´s Sendero el Puma rundan och bokade en egen spansktalande guide (för 5 dollar/pers) och begav oss iväg. Turen tog 5h och det var väldigt lurig terräng. Otroligt fuktigt och dimmigt, vilket gjorde att de branta trappstegen i trä och sten var otroligt hala. Gick på helspänn hela tiden och efter de 5 timmarna kom vi tillbaka till starten med spagetti ben och kurrande magar.



De flesta utkiksplatserna såg till vår besvikelse ut såhär när vi kom fram:


Väldigt dimmigt första timmarna, men sen lättade det lite mer och vi kunde se den fina utsikten framåt eftermiddagen. På bilden ser ni en av de stora kratrarna i förgrunden, staden Granada i bakgrunden och ögruppen "Las Isletas".



Tyvärr såg vi inga vilda djur under turen. Dock flera olika vilda orkidéer och andra plantor. Dock inte lika häftigt som om vi fatt sen en riktig puma (förutom mig då såklart ;) Ganska tät och fin vegetation runt hela turen. Otroligt svårfotat...

Regnskogskänsla...

En av alla olika sorters orkideer vi sag...


I morgon bitti skall jag åka tillbaka till Corozo med Jaime (Asofenix), Darío (SASN), Erich (SASN) och två styrelsemedlemar fran VFSN (=SASN här i Nica) som är här och hälsar på. Nästa vecka är det dags för lite utbildning igen och sen mittutvärdering... hua vad fort tiden går!

Dessutom har bloggen nu besökts av över 1000 läsare sen den 21/10 2009! Stor tack allesammans, kul att det jag skriver och lägger upp här läses!

Min helg i Granada

Efter en ganska strulig fredag här i Managua (glömde bla bort min kod till VISA-kortet och fick inte ut pengar...) beslutade jag mig för att sticka till Granada lördag-söndag istället för att sitta här pa kontoret helt ensam.

Granada är mer av en turiststad som bara ligger 1 timma med buss fran Managua (14 cordoba = ca5 sek), precis vid Lago de Nicaragua (för övrigt världens enda sjö där det finns haj). Där kan man, till skillnad frän här i Managua, röra sig fritt på gatorna både dags- och kvällstid utan att behöva oroa sig alltför mycket. Tyvärr har jag helt kommit av mig i fotandet och kan därmed bara erbjuda några mindre bra och smickrande bilder på standen =( Förlat Granada! Jag ska nog återvända dit på semestern, sa jag far komplettera med bättre bilder da.

Det var som sagt tryggt och lugnt där och det fanns massa andra "gringos". Kändes som om jag kommit till ett annat land. Både på gott och ont, för det blir direkt sa internationellt och opersonligt. Fast staden har fortfarande kvar lite av sin Nica charm med bla livliga, musikfyllda marknadsgator och en rörig park i centrum där man kan köpa friterade bananer, extremt söta kakor eller en smoothie med någon go, exotisk fruktsmak.

Men jag skall inte klaga! Jag åt pizza, shoppa lite kläder, strosa runt på gatorna och stötte på andra volontärer från bla Holland. Här är några bilder från stan:

Playan och färjeläget


Iglesia de Guadalupe


Parkhäng vid sjön


Här börjar "turistgatan" Calle de Calzada, där alla hotell och internationella restauranger ligger. Jag tog in pa ett hotell pa denna gatan... lugnt pa dagen men livlig pa natten. Dock väldigt trevligt och nära en restaurang som servera god pizza! :P


Mitt rum pa Hospedaje Cocibolca kostade 15 dollar/natt. Da hade jag eget badrum med dusch. Helt okej!



Fin utsikt över takasarna ocksa.


MEN...tyvärr sa var det givetvis nagra jäkla sma kryp som dök upp när man släkt lyset pa natten. Sov kanske 2-3 timmar totalt. Övrig tid gick at till att leta upp och döda dom sma jäklarna! grrrr JAG HATAR INSEKTER!

Att sakta men säkert bli uppäten av smakryp...

Tror som sagt att parasiterna i magen har dött eller i alla fall lugnat ner sig. Men jag lider fortfarande av att alla insekter (myggor och andra stickande kryp) är helt galna i att bita mig. Är precis sönderstucken fran midjan och nerat + rivsar fran taggtraden längs baksida lar.

Men har fatt lana ett mer finmaskigt myggnät av min familj som ska skydda mot dom där minsta djuren. Mitt hade lite for stora maskor och släppte in bade det ena och andra. Men jag har inte hittat nan dunderkräm som hjälper mot irritationen av dom gamla betten. Vaknar minst 1 gang varje natt av att det kliar och ligger vaken 1h eller 2. Sen galer tupparna kl. 01, 03 och 05. Kalven sitter fastbunden precis utanför mitt rum och satte igang att ropa efter sin mamma kl 04 igar... och höll pa i 2h =( stackaren

Ska aka in en sväng till Managua i helgen och sen är var utbildning framflyttad till den 7-8/12. Därefter kommer Erik och Rebecka fran VFSN och hälsar pa oss för att genomföra var mittutvärdering. Sen är det ju jul!! Undrar om julkänslan kommer infinna sig eller om man bara kommer vara ledsen och sakna familjen!

Tiden gar i alla fall väldigt fort och snart har vi genomfört halva resan! Det blir nog semester i januari för min del... Men vet inte riktigt vart jag ska bege mig under dom 3 veckorna ännu.

Brunnen / tvättstället / duschen

Maste ju bara visa lite bilder pa hur det ser ut där jag tvättar mina kläder, duschar och hämtar vatten till disk, matlagning och för att dricka (dock dricker jag bara köpt vatten just nu, eftersom jag inte vill ha tillbaka parasiterna i magen)

Vi tvättar kläderna mot stenarna som är lite vitfärgade av tvättmedel. Duschar gör man genom att hälla vatten ni ser pa bilden över sig med en plastbytta. Man far duscha snabbt och med underkläderna pa, innan det kommer nagon annan...


Och det är härifran vattnet kommer upp och rinner ner till vattensamlingen ni sag ovan. Det är längst in här som man tar vatten till matlagning och för att dricka.


Och sen rinner allt överflödigt vatten fran klädtvättningen och duschandet ner hit, till en 3e vattensamling. Och det är av detta vattnet som djuren dricker...

En regäl söndagspromenad

I söndags gick August och jag upp tidigt för att följa med Angelita och Chico (släkting till familjen. Vet inte vad han heter egentligen) ut pa en klättringstur upp för berget som ligger bakom August hus. Där skulle de finns gamla stenhus enligt min familj... Det visade sig "bara" vara naturliga grottor men det var otroligt fint att ga runt där och utsikten var som vanligt helt otrolig!

Men stigarna är helt livsfarliga! Det stupar i princip bara rätt ner och det finns bara rullgrus att ta sig fram pa. Det var nära att man halka ner nagra ganger men vi klarade oss som tur var. Enda otäcka som hände var när jag skulle hoppa över ett taggtradsstaket sa fastnade jag med mina byxor och ena benet. Rev sönder byxorna och det börja blöda rätt sa regält, men vi fick stopp pa det ganska snabbt. Blev inga djupa sar...

Man blev i alla fall regält trött efter den här utflykten och promenaden. Vi släpade nämligen med oss lite palar hem för att bygga ett hönshus. Det är ju en sak att ga upp för en brant stig och en helt annan att ga nedför, med 2 meters palar pa axlarna. Bara rena turen att vi inte rulla nerför hela berget egentligen...


Bilder fran vandringen.
Här är vi nästan uppe pa toppen av platan. Man kan se skolan (blaa byggnaden) och August hus till höger om det. Han har sitt rum pa baksidan, mot oss till.


Utsikt över dalgangen bort mot Teustepe och Managua...


Tyvärr ingen bra bild rent fotomässigt, men här ser ni August, Chico och Angelita sitta och vila lite vid utkiksplatsen.


Ser ganska härligt ut med det höga gräset, utsikten och hundarna. Dock fick man vara pa sin vakt och se sig för var man satte ner fötterna. Det var väldigt brant och stigen var smal. Sen finns det ju andra sma farliga djur, sa som ormar, som kan lura i graset...




Sen blev det genast brantare och väldigt svart att ta sig fram. Brant och med lösa stenar, men som tur var fanns det grenar att häva sig upp med.


Sa här sag den lilla grottan ut.


Lite halvsuddiga blombilder (vet inte vad dom heter tyvärr)

Djuren

Här kommer lite fler bilder pa djuren som familjen har. Bland annat har dom varit och hämtat en ko hos Marvins pappa (dom har inte tillräckligt med bete här i Corozo för alla sina 10 kor, sa dom har bara 2 eller 3 här i Corozo) Den kon hade precis kalvat och ger därmed lite mer mjölk. Titta sa söt kalven är:


Och här är Marvin i full fart med att sko om hästen, självklart med hjälp av macheten (sam används till allt här!)


Och här ligger Solo Vino och Peluza och sussar sött. Peluza är tiken som är lite rund om magen och väntar valpar...


6 valpar blev det, men 1 dog under det första dygnet. Den var mycket mindre än dom andra och det kanske var lika bra det... 6 valpar är mycket för en liten och mager tik. Dom far ju inte sa näringsrik och bra mat här, bara lite matrester da och da...


Och ibland kan man stöta pa ett gäng kor och kalvar när man är ute och gar. Dom flyttar oftast pa sig, men när det star en stor tjur ivägen gar man gärna en omväg ;)

Kladdkaka!!!

Maste bara berätta att jag i fredags kväll lyckades göra en kladdkaka över öppen eld! Den smaka inte riktigt som den jag gör hemma, men det blev ett överraskande bra resultat och den fick mitt humör och välbefinnande att komma upp pa en mycket trevligare niva igen, efter en jobbig och hard vecka med magproblem!

Sahär ser det ut när man bakar nagot i "ugn" här pa landsbyggden!


Tror att jag lyckats döda parasiterna i magen med tabletterna jag fick i torsdags. För nu fungerar magen nästan helt normalt igen och aptiten har kommit tillbaka. Jag ser kladdkakan som ett bra avslut pa den historian, eller som en inledning pa en ny!

Tjurridning i San Diego

Igar avslutades den 4 dagar langa tjurridningsfesten i San Diego, en grannby till Potrerito.

August akte dit redan i fredags, medans jag avvaktade en dag till. För att se att medicinerna fungerade och att magen lugna ner sig innan jag vagade bege mig dit. Tog en buss tidigt i lördags och blev uppmött av dom andra där.

Eftersom hela den här machokulturen trissas igang ännu mer utav tjurridningen och drickandet blev vi avradda fran att vara pa festen när det blivit mörkt. Da det med största sannolikhet blir slagsmal och elände... Sa vi gick hem till Isabells hus vid 17 tiden, för kl 18.00 dras rullgardinen ner över Nicaragua.

Vi dansade dock lite pa dagen och som vit, blaögd västerlänning far man inte ens 1 sek i lugn och ro. Vid flera tillfällen hade jag 2-3 karlar som slet mig i armarna och ville dansa med mig. Jag var fortfarande ganska trött och sliten efter parasithistorian sa jag orkade inte dansa sa mycket. Plus att jag fortfarande inte är helt bekväm med all uppmärksamhet och alla som stirrar pa en. Men dom är rätt envisa och tjatar fruktansvärt mycket... men dom gav upp tillslut, när dom insag att jag faktiskt dissa alla! haha...

Men överlag är folk väldigt trevliga, öppna och nyfikna här. Brukar smaprata med folk pa bussen och nu börjar folk känna igen en och hälsar glatt och vinkar. Riktigt kul!

Tjurridningen var för övrigt otroligt hemsk att se pa! 12 män pa hästar och 5-10 till fots som släpa in stressade tjurar pa arenan, där dom spände fast dom runt en pale. De använde även el-pistol för att tvinga fram dom. Flera ganger trilla tjurarna bara ihop av stress och brist pa luft... sen spände dom fast rep runt mage och pung och tillslut hoppa en kille med hjälm upp pa dem och de släppte loss dem. Jag fick bara lust att köpa mig en el-pistol och ge igen pa dem! Precis som i filmen "män som hatar kvinnor"... Men det är än sa länge bara en tanke ;)

Här är en liten "vimelbild" fran festen... blir värsta uppstandelsen när man tar fram kameran, sa det blev bara ett ganska daligt kort =(

Magproblem...

Jahopp, nu sitter jag har i San Jose igen. Har varit riktigt dalig i magen i 2 dagar nu och det var forst idag som jag kande att jag hade lite energi och ork for att ta mig hit. Vi bor ju en bit ifran vagen dar bussen gar sa det gar at lite energi och ork for att ens ta sig dit.

Men jag var, enligt min mamma, tvungen att vara vid Center de Salud kl 8.00 pa morgonen och det gar ingen buss forens kl 9. Sa de fick bli att ga hela vagen hit helt enkelt... Och stigen hit ar inte direkt plan och lattframkomlig. Det ar snarare en ganska avancerad trecking tur men regala backar och snirkliga stigar. Det tog mig och August 1,5 timme att ga hit i morse, i stark morgonsol. Var helt slut nar vi kom fram, for jag har i princip bara legat i sangen i 2 dagar, sovit och inte kunnat ata nagot. Sa energidepan ar nog nere pa noll.

Men det ar ju ingen ide att klaga och gnalla, det ar ju sa det ar har. Man masta ga for egen maskin, oavsett om man ar frisk eller sjuk. Och som August brukar sagar: "Det blir ju en bra historia i alla fall..."

Min mamma beratta att hon fodde sina 2 forsta barn hemma i huset, men den yngsta foddes pa BB for han kom 1 manad for tidigt. Men idag forsoker dom flesta ta sig in till sjukhusen, eftersom det kan bli ganska stora komplikationer och dodligheten ar ganska hog.

Det ar verkligen en helt annan varld nar det kommer till sant...

Men nu, efter nastan 2 timmars vantetid pa Center de Salud, har jag fatt massa tabletter och pulver att blanda ut med vatten. Ska koka vattnet innan jag dricker det (eller lagga en flaska med vatten pa taket i solen i 2-3 dagar) sa ska det vara fritt fran bakterier. Det kostar ingenting att besoka Center de Salud eller fa medicin dar. Tror det ar staten som gar in och betalar sant. Det ar ju riktigt bra!

Hoppas bara att dom har tabletterna hjalper sa jag kan fa ett slut pa den har historien!

Vart arbete / Our work

Glomde beratta att vi faktiskt kommit igang med vart arbete ocksa. August och jag har varit och besokt nastan halften av alla familjerna/husen (11 av 26) i Corozo. Det vi gor nu ar att kolla och fraga hur bra solpanelerna som ar installerade fungerar, om de har nagra problem, om dom har tv - vad tittar dom pa eller om dom undrar nagot. Bara for att se sa att allt fungerar och att dom har forstatt hur dom skall skota om systemet (stadning av batterierna, pafyllning av vatten osv).

Det gar riktigt bra och vi har med oss lite bilder hemifran Sverige, for att oka intresset fran deras sida och for att kunna lara kanna dom battre. For om vi framover skall ha informations- och utbildningsmoten med dom, ar det viktigt att dom kanner sig avslappnade, kanner sig bekvama i var narvaro och litar pa oss. Sa att man kan fa igang diskussioner. Men kanske framfor allt sa att dom verkligen kommer komma pa motena!

Isabell och Kristofer gor liknande arbete i Potrerito, men fokuset dar ar koken och biogasprojektet dar. Dom har nagot fler hus att besoka, men dom har nastan ocksa kommit halvvags. Da vi har totalt 1 manad pa oss (och nu avverkat 2 veckor) ligger vi bra till tidsmassigt!

Nar vi ar klara med den delen skall vi jobba vidare med utbildningsdagar inom miljovard (skogsskovling, kemikalieanvandning osv) och energi (anvandning och mojligheter) i skolan. Vet inte riktigt hur upplagget blir annu, men det kanske blir temakvallar for dom vuxna och sen kanske vi ar med och haller i nagon lektion dagtid i skolan... Aterstar att se.

Men det kanns i alla fall riktigt skont att ha kommit igang med lite eget arbete och att fa lara kanna resten av folket i byn. De flesta ar valdigt nyfikna och oppna, men det finns saklart personer som ar lite mer skeptiska an andra. Precis som hemma ;)

----------
Hi my non-Swedish talking visitors. I´m sorry for being so lazy and not writing in English anymore. I barley have the time to upload some photos... :(

However, I´ll try to be better. I´ve now started to get used to my life in the village Corozo, in the mountains, with my new family. I´ve had some trouble with an infection and with my stomach. But I´m doing better now.

We (August and I) have started our work here as well. During the last 2 weeks we´ve been interviewing 11 families, out of 26 in Corozo. The main focus is how the solar panel works and how often they take care of the maintenance of it, if they have a TV - what do they watch? the news, movies or "tv-novellas".}

We´re doing fine and are getting to know the other families in the village. It´s good and necessary since we´re going to have information meetings with them further on.

Lite bilder och hyllning av Skype

Denna helgen har vi (August, jag, Kristofer och Isabell) varit i Boaco för att träffas och för att börja jobba lite med planeringen av vart informationsarbete som vi ska ha sen när vi kommer hem till Sverige igen i april 2010 (även om det känns langt borta just nu...)

Eftersom vi inte har tillgang till internet sa jätteofta sa är det ju inte sa lätt att fa tag i oss. Men vi har kommit pa att man faktiskt kan ringa fran Skype till vara mobiler här i Nicaragua. Kostar bara ca 1,60 sek/min! Sa familj och vänner, ladda era Skypekonton med lite pengar och hör av er! Tyvärr har jag dock väldigt dalig mottagning i huset. Maste ga en bit ifran huset för att ringa...

Hur som helst, detta gör ju att det blir lite lättare att halla kontakten + att familj, släkt och vänner kan na oss direkt om det skulle vara nagot. Det gar ocksa bra att skicka SMS till oss, men vi kan dock inte svara pa dom. Sla bara: 00505 - xxxxx sa ska det komma fram! Är inte tekniken underbar ibland?! =)

Innan ni i lugn och ro kan titta pa nagra av mina bilder sa kan jag meddela att jag nu fatt medicin mot min urinvägsinfektionen men att magen fortfarande far sina utfall ibland. Men jag mar betydligt bättre och är piggare. Ingen fara med mig!

Här är lite bilder fran de 2 senaste veckorna...


2 November
Da besökte alla kyrkogarden för att lägga blommor (mest plastkransar) pa sina släktingars och vänners gravar. Vi i min familj fick promenera i lite drygt 2,5 timme i bergen i riktigt jobbig och svar terräng för att komma till Angelitas farmors grav (översta bilden, högra stenen)


Här är en bild pa de övriga gravarna pa denna kyrkogarden. Tror August och hans familj var och la blommor pa en av gravarna som är längst bak i bilden här...


Kyrkogarden ligger väldigt nära en flod som vi passade pa att ta oss ett dopp i! Angelita är helt galen i att bada och for runt som en galning. Vattnet var rätt friskt och kallt, men det var skönt att svalka sig lite efter den langa promenaden. Tyvärr är man inte sa snygg nu när man är loppbiten precis överallt samt fortfarande likblek (i jämförelse med dom), men det spelar mindre roll när solen ligger pa!


Och sahär ser utsikten ut när man promenixar i bergen i Corozo! Är det inte helt otroligt fint!?


Vackert bergigt och grönt. Har regnat rätt sa mycket, nästan varje dag, senaste 2 veckorna nu. Och med lite stark sol pa det sa kommer ju grönskan igang ganska sa bra! Det gröna i förgrunden här tror jag är vetefält. Inte helt likt vart vete där hemma... Mer likt majs.

Och här är familjens ena hund, Solo Vino. Numera min bästis och promenadkompis! Han är inte sa manga manader gammal och är därfor otroligt busig. Tyvärr har han ocksa massa loppor, vilket gör att kela och busa med honom innebär mer loppbett :/
Dock har jag fatt familjen att inte sla sina djur lika mycket nu som innan. Djurmisshandel är nämligen vardag här... Tyvärr ocksa barnmisshandel! Men i min familj är det ganska lugnt med det ocksa, men jag har sett grannen piska sin 4 aring ett par ganger och det är riktigt jobbigt. Vet inte riktigt vad man ska göra när man ser sant. Svenska lagar gäller ju inte riktigt här... Och även om det finns lag mot barnmisshandel här sa är det nog inte prio 1 pa den fattiga landsbyggden.


Och här är Marvin, Angelita, Emmanuel och jag paväg till San Jose för att handla lite. Tar ca 1,5 h att ga dit... härlig terräng förstass, och utsikt ;)


Trots misshandel och fattigdom sa känns det ända som om människorna mar bra och är glada här. Att dom pa natt sätt finner lite hopp och mening med livet i vardagen. För nästan alla jag träffat har varit glada och pratar glatt om nya projekt, sa som ny väg och skola osv. Men det jag kan tröttna pa är skvaller och att folk stirrar sa mycket pa en. Bara för att man är vit...

Männen tar sig även friheten att ropa saker efter en... även om det "bara" är: guapa, bonita, mi amor... osv sa känns det ända jobbigt. Kanske mycket för att det är män över 40-50 som är värst! Men man börjar lära sig att koppla ifran och inte lyssna sa mycket. Machokulturen här är ju ytterligare ett problem som kvinnorna slass mot. Men det är ju inget vi kan lösa här och nu tyvärr...

Vilken vecka!!!

Idag ar jag pa besok i narmsta staden San Jose. Angelita och Marvin ar pa ett informationsmote om halsa har, sa jag passa pa att folja med och besoka internet cafet har. Som lyckligtsvis var oppet idag. Det ar lite si och sa med det annars...

Vad har hant sen sist da... jo jag och August tag bussen fran Managua forra tisdagen och slapade sjalva upp vaskorna for berget (vi ville inte ha nan hjalp, utan bevisa att vi klarade av det). Och det gick faktiskt over forvantan! Skont att ha gjort det faktiskt... Eftersom man inte tranar natt och bara aker taxi i stan sa blir det inte sa mycket motion.

Sen foljde 2 riktiga skitdagar... onsdag-torsdag. Jag var pa uselt humor, jattetrott och hade akt pa urinvagsinfektion. Sen fick magen totalt frispel natten till fredagen... Svallde upp til 6-7 ggr normal storlek och det gjorde natt fruktansvart ont. Vaknade kl 00.00 ungefar och sen sov jag inte en sekund till den natten. Visste inte vad jag skulle ta vagen. Sa ont har kan jag inte komma ihag att jag haft forut..

Och vad ska man gora nar man befinner sig mitt ute i ingenstanns, pa ett berg i Nicaragaua? jo, bara vanta och hoppas att det skulle slappa... efter 5-6 besok pa utedasset pa morgonen borjade det bli battre. Men man vagade ju knappt ata natt... blev ris och tortilla resten av fredagen. Sov hela formiddagen och gjorde inte manga knop pa eftermiddagen.

Pa lordagen akte jag och Angela till Boaco for ett informationsmote om brost- och aggstocks cancer. En valdigt intressant upplevelse, da det under 4 timmar avhandlades bade det ena och andra... information om cancer, mycket politiska inslag, fodelsedagsfest, danstavling och sist men inte minst: Matkrig!

Alla som var dar (flera hundra kvinnor fran hela Boaco omradet) blev bjudna pa lunch. Men rent organisationsmassigt var det en katastrof och dom hade stora problem att dela ut mat till alla. Folk var trotta och hungriga och slogs som galningar for den dar lilla plasttallriken med mat. Helt galet!

Sen osregnade det nar vi skulle ta bussen hem. Vattnet bara forsa fram pa gatorna och bussen kom nastan inte fram. Chafforen korde som vanligt i full fart, aven att han inte sag nanting. Allt vi kunde gora var att blunda och hoppas att man skulle overleva :S

Men nu hade humoret vant och jag var mycket gladare, piggare och positivare. Igar var vi ute pa en riktigt lang promenad i bergen for att besoka Angelitas farmors grav och lagga blommor dar. Vi borja ga kl 06.00 pa morgonen och var hemma igen kl 13.30. Helt ofattbart att dom tar sig fram pa dom dar stigarna. I gummistovlar och ibland med en 40 kilos sack med majs pa ryggen. Jag holl ju pa att sla ihjal mig i mina vandringskangor!

Tyvarr funkar inte internetet sa bra har, sa det blir inga bilder idag :(
Men jag ska till Boaco pa fredag, med August, Kristofer och Isabel. For att planera informationsarbetet hemma i Sverige sen. Hoppas kunna lagga upp lite bilder da!

I eftermiddag ska jag promenixa tillbaka till Corozo via stigarna i bergen. Tar ca 1,5 timme men det ar helt otroligt fint dar. Utsikten ar helt otrolig! Sant man bara ser pa film annars!

Hasta luego amigos!

P.S
Om ni vill veta lite mer exakt var Corozo ligger kan ni soka pa Google earth med dessa koordinater: 12° 32' 0" N, 85° 47' 0" W

Eller klicka pa lanken har (vid den grona pilen ligger Corozo, mer eller mindre korrekt iaf).Google maps länk