I mandags fick jag återigen åka till sjukhuset, då min mage totalkolapsat, igen. Var helt utslagen och gråtfärdig när jag kom till akuten kl7 på morgonen. Magsmärtorna höll mig vaken hela natten och energidepån var nere på noll. Allt jag ätit sedan julafton är knappt 2dl soppa, några tuggor spagethi och lite torrt bröd.
Det var väldigt lugnt och jag kom snabbt in på undersökning. Fick ligga på en säng med dropp i 3-4h medans dom analyserade blodproverna. Skulle lämna bajsprov också, men eftersom jag spenderade hela morgonen (03:30-06:30) på toan innan jag åkte, så det var lättare sagt än gjort. Det fick helt enkelt vänta tills senare på dagen...
Väldans tur att jag och August bestämde oss för att åka från byn till Managua på söndagsmorgonen, då jag mådde hyfsat bra iaf. Låg sjuk i Corozo fredag-lördag nämligen. Feber, huvudvärk och magproblem. Känns tyvärr som ett alltför återkommande tema för min del. Precis som alla insektesbetten... grrr =(
Det är inte gratis att besöka Hospital Metropolitano, så som det är på dom mindre Center de Salud sjukhusen. Tror hela kalaset denna gången med inläggning, dropp, blodprov och mediciner gick på 3000 C$ (lite drygt 1100sek). Och det tog mig hela dagen. Men det kan vara värt att offra en dag på sjukhuset om man kan bli fri från eländet!
Nu hoppas jag bara att inflamationen i högerfoten och högervaden skall gå över också, och inte bli ett återkommande problem för resten av resan. Ibland känner man nästan att man får lov att tycka lite synd om sig själv en stund... men det hjälper ju inte i längden. Bara att ta nya tag och komma igen! 2010, here I come!
För er som vill veta lite mer om mina följeslagare, så kan ni klicka på länkarna här:
Entamoeba coli
Blastocystosis
måndag 28 december 2009
lördag 26 december 2009
Julafton - aningens annorlunda
Ni kanske är nyfikna på hur min julafton med familjen i Corozo blev?
Tja, vi kan ju börja med att konstatera att den var snöfri =) Vi hade nog närmare 30 grader varmt. Dagen i sig skillde sig inte från någon av de andra dagarna i byn. Vi gick upp vid 6 tiden, gjorde tortillias, åt frukost, tvätta kläder vid brunnen och duschade.
Till lunch åt jag ris, kött, vitkalssallad och tortillia med lite fresco till (ungefär som saft/juice, gjord på majs och med en sockerhalt på 90%)
Till kvällsmat gjorde vi Nacatamales. Vilket är mald majs blandat med grisfett och kryddor, ris, tomat, lök och en köttbit inpackat i ett palmblad. Som sedan kokas i 2-3 timmar. Det är ätbart men ligger inte på topp-10 listan direkt ;) Men till efterrätt gjorde vi nica-risgrynsgröt. Koka ris i mjölk och kanel. Tyvärr med 2kg socker i dessutom, men gott med något juligt iaf.
För att hjälpa magen att smälta nacatamalesen så blev det lite inhemsk rom. Tyvärr aningens för mycket för min del, så huvudvärken och aptitfrånvaron på fredagen kan jag nog inte skylla på parasiterna ;)
August kom förbi lite senare på kvällen, när vi satt igång musiken. Det blev dans hela natten lång! Riktigt kul, men långtifrån traditionellt, svenskt julfirande i alla fall. Konstigt vore väl annars i och för sig...
Men man kan lite kort säga att julafton här i Nicaragua inte skiljer sig så mycket från nån annan dag. Dom flesta träffar sin släkt dagligen och därför blir nog inte julafton lika speciell för dom som för oss. De sätter sig kanske till bords just på julafton (annars sitter man en och en och äter om dagarna, utspritt i huset). Medans vi i Sverige har julkalender, advent, lucia, julpyssel och pepparkaksstyr att fixa med innan julafton. Vilket gör att man kommer in i en annan slag stämning.
Sen var det inte så noga med julklappar här. Jag gav mina på juldagen, men här öppnar man inte paketen inför varandra. Utan tar med sig dem och går undan. Lite tråkigt faktiskt...
Jag gav bort följande i julklapp:
Angela (mamman) - pedikyrset + nagellack
Marvin (pappan) - 3 par kallingar
Jas Yunior (14åringen) - Spanskt-Engelskt lexikon
Winston och Emmanuel (9+2 år) - en batman gubbe, jojo och en annan leksak
Sillen som jag gått och suktat efter så länge var tyvärr inte ätbar =(
Den skall ju förvaras i högst +8 grader. Omöjligt i Corozo, eftersom vi inte har någon kyl... så den sillen smakade inte så gott =(
Men jag fick smaka på Augusts pepparkakor som hans familj skickat ner! Gracias!
Sahär gör man Nacatamales:
Man maler majs och blandar majsmassan med grisfett, krossade tomater, lök, chilli och andra kryddor. Sen kokar man ihop den här röran sa den blir lite fastare.
Tvättar palmbladen och lägger sedan upp lite majsmassa + kokt ris + köttbit + lök + tomat + skivad potatis.
Sen knyter man ihop det hela som ett litet paket som skall kokas i vatten i ca 2-3 timmar.
Vi gjorde 43 stycken Nacatamales i min familj. Jag åt 1,5 totalt, resten bjöd vi grannar och andra besökare på både på julafton och dagarna efter.
Tja, vi kan ju börja med att konstatera att den var snöfri =) Vi hade nog närmare 30 grader varmt. Dagen i sig skillde sig inte från någon av de andra dagarna i byn. Vi gick upp vid 6 tiden, gjorde tortillias, åt frukost, tvätta kläder vid brunnen och duschade.
Till lunch åt jag ris, kött, vitkalssallad och tortillia med lite fresco till (ungefär som saft/juice, gjord på majs och med en sockerhalt på 90%)
Till kvällsmat gjorde vi Nacatamales. Vilket är mald majs blandat med grisfett och kryddor, ris, tomat, lök och en köttbit inpackat i ett palmblad. Som sedan kokas i 2-3 timmar. Det är ätbart men ligger inte på topp-10 listan direkt ;) Men till efterrätt gjorde vi nica-risgrynsgröt. Koka ris i mjölk och kanel. Tyvärr med 2kg socker i dessutom, men gott med något juligt iaf.
För att hjälpa magen att smälta nacatamalesen så blev det lite inhemsk rom. Tyvärr aningens för mycket för min del, så huvudvärken och aptitfrånvaron på fredagen kan jag nog inte skylla på parasiterna ;)
August kom förbi lite senare på kvällen, när vi satt igång musiken. Det blev dans hela natten lång! Riktigt kul, men långtifrån traditionellt, svenskt julfirande i alla fall. Konstigt vore väl annars i och för sig...
Men man kan lite kort säga att julafton här i Nicaragua inte skiljer sig så mycket från nån annan dag. Dom flesta träffar sin släkt dagligen och därför blir nog inte julafton lika speciell för dom som för oss. De sätter sig kanske till bords just på julafton (annars sitter man en och en och äter om dagarna, utspritt i huset). Medans vi i Sverige har julkalender, advent, lucia, julpyssel och pepparkaksstyr att fixa med innan julafton. Vilket gör att man kommer in i en annan slag stämning.
Sen var det inte så noga med julklappar här. Jag gav mina på juldagen, men här öppnar man inte paketen inför varandra. Utan tar med sig dem och går undan. Lite tråkigt faktiskt...
Jag gav bort följande i julklapp:
Angela (mamman) - pedikyrset + nagellack
Marvin (pappan) - 3 par kallingar
Jas Yunior (14åringen) - Spanskt-Engelskt lexikon
Winston och Emmanuel (9+2 år) - en batman gubbe, jojo och en annan leksak
Sillen som jag gått och suktat efter så länge var tyvärr inte ätbar =(
Den skall ju förvaras i högst +8 grader. Omöjligt i Corozo, eftersom vi inte har någon kyl... så den sillen smakade inte så gott =(
Men jag fick smaka på Augusts pepparkakor som hans familj skickat ner! Gracias!
Sahär gör man Nacatamales:
Man maler majs och blandar majsmassan med grisfett, krossade tomater, lök, chilli och andra kryddor. Sen kokar man ihop den här röran sa den blir lite fastare.
Tvättar palmbladen och lägger sedan upp lite majsmassa + kokt ris + köttbit + lök + tomat + skivad potatis.
Sen knyter man ihop det hela som ett litet paket som skall kokas i vatten i ca 2-3 timmar.
Vi gjorde 43 stycken Nacatamales i min familj. Jag åt 1,5 totalt, resten bjöd vi grannar och andra besökare på både på julafton och dagarna efter.
fredag 25 december 2009
Vårt arbete i byn Roblar 18-23/12
Veckan innan jul åkte vi med Jaime och Gustavo från Asofenix till byn Roblar (som ligger ca 1,5 timmes promenad från San José de los Remates, dvs 3h promenad från Corozo), för att hjälpa till att installera el i alla husen där innan julafton!
El-källan är ett vattenkraftverk och alla huvudkablar mellan husen var redan dragna. Och tur var väl det, för vilket slitjobb det måste varit att dels bygga dammen, leda om vattnet (80m fallhöjd), men ocksa dra el-kablarna till alla husen. Det är inte direkt plan och lättframkomlig mark där inte... hujeda mig! Allt vi skulle göra var att sätta upp lampor och dra kablar inne i huset. Ibland lättare sagt än gjort...
Eftersom Roblar också ligger upp i bergen, utan bilväg, blev det så att vi sov hos en familj där. Jag och Isabell delade på en 90 säng vilket även August och Kristofer gjorde. Mysigt men lite trångt. Vi sov dock skavfötters i var sin sovsäck, så det gick bra. Men familjens gris låg vägg i vägg med oss och snarka något så fruktansvärt!!! Vi trodde först att det var pappan i huset, men icke då. Ganska kul nu i efterhand, men inte just där och då när man bara ville somna.
Roblar är som ett riktigt paradis! Grönt och frodigt, fullt med frukter och behaglig temperatur (även om vi faktiskt frös om mornarna). Människorna som bor där är jättetrevliga, lättsamma och skojfriska. Vi hade otroligt roligt när vi gick runt i våra team och installerade kablar i husen. Dock var benen helt spagethi på kvällen, eftersom det till och med är snäppet brantare där än i Corozo + att man skall bära med sig all utrustning också.
Men apelsinerna och bananerna som dom odlar här är paradisiskt goda och vi fick äta så många vi orka!
Utsikt från stigen till Roblar över San José de los Remates. Corozo ligger på andra sidan om samhället.
Här håller vi på att sätta upp lampor i sovrummet. Tjejerna jobbar och killarna tittar pa ;)
Vi delade upp oss i 2 grupper med 4-5 personer i varje, men här är bada grupperna i samma lilla hus. Det blev lite för många...
Här haller dom pa att värma upp pvc-plaströren med glöd fran elden, sa vi kunde böja och forma rören efter behov.
Såhär fin utsikt var det från huset ovan. Kossorna har det nog rätt så bra här ändå.
Sen gick vi vidare till nästa hus. Och självklart ligger inte husen knut-i-knut, utan på nästa bergstopp. Så de blev att traska ner-upp-ner-upp...
Och ska vi vara ärliga så var de inte vi klena svenskar som bar de mesta materialet, utan barnen... Här är två glada barnarbetare.
I detta huset bodde vi medans vi var i Roblar.
Här är baksidan på huset och snark-grisen syns bökande i leran. Liten o skär, men ack sicken snarkare!
De har även en mega stor galt, som turligt nog inte sov vägg i vägg med oss utan var fastbunden lite drygt 100 m från huset.
Här är deras kor och utsikt bort mot resten av byn
Familjen består av mamma, pappa och 11 barn! Nästan varje familj i Roblar hade 10 barn... helt otroligt. Här håller tre systrar på med att dela "pasto" = foder till korna. Det är som jag sagt förut, en tidsresa bakåt i tiden ur Svensk tidshistoria sett.
En eftermiddag fick Isabell ett ryck och ville bli klippt. Killarna anmälde sig som frivilliga frisörer... Det blev faktiskt riktigt snyggt till slut.
Fanns som sagt väldigt mycket och väldigt goda apelsiner här.
Samt även mandariner. Här har några av barnen klättrat upp i trädet för att plocka nåagra åt oss.
El-källan är ett vattenkraftverk och alla huvudkablar mellan husen var redan dragna. Och tur var väl det, för vilket slitjobb det måste varit att dels bygga dammen, leda om vattnet (80m fallhöjd), men ocksa dra el-kablarna till alla husen. Det är inte direkt plan och lättframkomlig mark där inte... hujeda mig! Allt vi skulle göra var att sätta upp lampor och dra kablar inne i huset. Ibland lättare sagt än gjort...
Eftersom Roblar också ligger upp i bergen, utan bilväg, blev det så att vi sov hos en familj där. Jag och Isabell delade på en 90 säng vilket även August och Kristofer gjorde. Mysigt men lite trångt. Vi sov dock skavfötters i var sin sovsäck, så det gick bra. Men familjens gris låg vägg i vägg med oss och snarka något så fruktansvärt!!! Vi trodde först att det var pappan i huset, men icke då. Ganska kul nu i efterhand, men inte just där och då när man bara ville somna.
Roblar är som ett riktigt paradis! Grönt och frodigt, fullt med frukter och behaglig temperatur (även om vi faktiskt frös om mornarna). Människorna som bor där är jättetrevliga, lättsamma och skojfriska. Vi hade otroligt roligt när vi gick runt i våra team och installerade kablar i husen. Dock var benen helt spagethi på kvällen, eftersom det till och med är snäppet brantare där än i Corozo + att man skall bära med sig all utrustning också.
Men apelsinerna och bananerna som dom odlar här är paradisiskt goda och vi fick äta så många vi orka!
Utsikt från stigen till Roblar över San José de los Remates. Corozo ligger på andra sidan om samhället.
Här håller vi på att sätta upp lampor i sovrummet. Tjejerna jobbar och killarna tittar pa ;)
Vi delade upp oss i 2 grupper med 4-5 personer i varje, men här är bada grupperna i samma lilla hus. Det blev lite för många...
Här haller dom pa att värma upp pvc-plaströren med glöd fran elden, sa vi kunde böja och forma rören efter behov.
Såhär fin utsikt var det från huset ovan. Kossorna har det nog rätt så bra här ändå.
Sen gick vi vidare till nästa hus. Och självklart ligger inte husen knut-i-knut, utan på nästa bergstopp. Så de blev att traska ner-upp-ner-upp...
Och ska vi vara ärliga så var de inte vi klena svenskar som bar de mesta materialet, utan barnen... Här är två glada barnarbetare.
I detta huset bodde vi medans vi var i Roblar.
Här är baksidan på huset och snark-grisen syns bökande i leran. Liten o skär, men ack sicken snarkare!
De har även en mega stor galt, som turligt nog inte sov vägg i vägg med oss utan var fastbunden lite drygt 100 m från huset.
Här är deras kor och utsikt bort mot resten av byn
Familjen består av mamma, pappa och 11 barn! Nästan varje familj i Roblar hade 10 barn... helt otroligt. Här håller tre systrar på med att dela "pasto" = foder till korna. Det är som jag sagt förut, en tidsresa bakåt i tiden ur Svensk tidshistoria sett.
En eftermiddag fick Isabell ett ryck och ville bli klippt. Killarna anmälde sig som frivilliga frisörer... Det blev faktiskt riktigt snyggt till slut.
Fanns som sagt väldigt mycket och väldigt goda apelsiner här.
Samt även mandariner. Här har några av barnen klättrat upp i trädet för att plocka nåagra åt oss.
1 års kalas och dop i Teustepe 20/12
Vi var bjudna på 1 års kalas och dop i Teustepe den 20/12, vilket innebar att vi var tvugna att åka ifrån installationsjobbet i Roblar en dag. Vi började gå kl 07.30 på söndagsmorgonen från Roblar, för att hinna med 9:e-bussen från San José till Teustepe.
Det var lilla Leiner, lillgrabben i Kristofers familj som skulle döpas och firas. Här är lite bilder fran dopet i kyrkan. Det var totalt 4 eller 5 barn som döptes samtidigt. Här är dom stolta föräldrarna (pappan Ronaldo i rutig skjorta och mamman Lesbia i vit blus. Och nej, vi har inte berättat för Lesbia vad hennes namn betyder på svenska ;)
Lesbia, Leiner och prästen. Bakom dom ser ni den lite överpyntade julkrubban med blinkande ljus.
Efter dopet var det dags för kalas hemma hos Leiners mormor. Först var det ganska lugnt och folktomt, men när piñatan hängdes upp då dök halva befolkningen i Teustepe upp!
Här är födelsedagsbarnet med mamma Lesbia + morbror?
Kristofer och Leiner
Här sitter vi tills bords och äter den typiska kalas-bjud-maten. Ris, kött och grönsaksgryta med tortillia och fresco till. Faktiskt väldigt gott!
Här är piñatamisshandeln i sitt epicentrum. Lyckades fota precis när huvudet separeras från kroppen.
När de trilla ut lite godis kasta sig alla, vuxna som barn, fram för att få tag i det. Kul att få se hur det går till, men tyvärr var det bara dom små barnen som fick gå upp och slå piñatan =(
Vi hade säkert fått om vi frågat, men det kändes lite dumt.
Efter maten och piñatan gick alla andra gäster hem. Vi var dock kvar ett tag och dansade lite. Det tyckte dom (familjen + grannar) var jättekul, att titta på oss när vi dansa alltså. Inte varje dag dom ser 4 dansande gringos ;)
Den här gubben var nog kvar längst. Fast han somna ganska tidigt också, så han kommer nog inte ihåg så mycket. Det är hårda bud på småbarnskalas ;)
Vi sov över hos Sarah och Seth (våra handledare) som har ett hus i Teustepe. Jaime kom och hämta upp oss på måndagen kl 7.30 för att åka tillbaka till Roblar och avsluta installationsjobbet.
Det var lilla Leiner, lillgrabben i Kristofers familj som skulle döpas och firas. Här är lite bilder fran dopet i kyrkan. Det var totalt 4 eller 5 barn som döptes samtidigt. Här är dom stolta föräldrarna (pappan Ronaldo i rutig skjorta och mamman Lesbia i vit blus. Och nej, vi har inte berättat för Lesbia vad hennes namn betyder på svenska ;)
Lesbia, Leiner och prästen. Bakom dom ser ni den lite överpyntade julkrubban med blinkande ljus.
Efter dopet var det dags för kalas hemma hos Leiners mormor. Först var det ganska lugnt och folktomt, men när piñatan hängdes upp då dök halva befolkningen i Teustepe upp!
Här är födelsedagsbarnet med mamma Lesbia + morbror?
Kristofer och Leiner
Här sitter vi tills bords och äter den typiska kalas-bjud-maten. Ris, kött och grönsaksgryta med tortillia och fresco till. Faktiskt väldigt gott!
Här är piñatamisshandeln i sitt epicentrum. Lyckades fota precis när huvudet separeras från kroppen.
När de trilla ut lite godis kasta sig alla, vuxna som barn, fram för att få tag i det. Kul att få se hur det går till, men tyvärr var det bara dom små barnen som fick gå upp och slå piñatan =(
Vi hade säkert fått om vi frågat, men det kändes lite dumt.
Efter maten och piñatan gick alla andra gäster hem. Vi var dock kvar ett tag och dansade lite. Det tyckte dom (familjen + grannar) var jättekul, att titta på oss när vi dansa alltså. Inte varje dag dom ser 4 dansande gringos ;)
Den här gubben var nog kvar längst. Fast han somna ganska tidigt också, så han kommer nog inte ihåg så mycket. Det är hårda bud på småbarnskalas ;)
Vi sov över hos Sarah och Seth (våra handledare) som har ett hus i Teustepe. Jaime kom och hämta upp oss på måndagen kl 7.30 för att åka tillbaka till Roblar och avsluta installationsjobbet.
onsdag 23 december 2009
GOD JUL / FELIZ NAVIDAD / MERRY CHRISTMAS
Här i Nicaragua lyser julstämningen med sin franvaro. Visst har vi lite julgransbelysningen inne i huset som blinkar, men för en svensk är det svart att känna julstämning utan snö, kyla, julbord och familjen. Det skall dock bli kul att se hur dom firar jul här i Nica. Tror dock att det blir väldigt spartanskt och lugnt. Angelita har pratat om att det blir höna till mat i alla fall. Ett lite magrare julbord i ar med andra ord.
Erik fran VFSN tog dock med sig en burk senapssill till mig! STORT TACK! Den ska jag smaska pa i morgon och far nästan hoppas pa att ingen annan i familjen tycker om den, sa jag far ha den ifred ;)
God Jul pa er allesammans!
Erik fran VFSN tog dock med sig en burk senapssill till mig! STORT TACK! Den ska jag smaska pa i morgon och far nästan hoppas pa att ingen annan i familjen tycker om den, sa jag far ha den ifred ;)
God Jul pa er allesammans!
torsdag 17 december 2009
Vad kostar saker och ting här i Nicaragua?
Lite kuriosa såhär innan jul...
Jag var bl.a och klippte mig igår, på en salong innuti en av dom stora köpcentrana. Där det med andra ord är som dyrast, men det kostade endast 115 C$ (= lokala valutan Cordoba).
Räknar pa att Cordoban kostar ca 35-40 öre. Dvs lite mindre än hälften ;)
Lite exempel (pris per person)
Teaterföreställning 50 C$
Taxi i Managua 10-100 C$
Bussresa Managua-Corozo 2-3h 35 C$
Bussresa inom Managua 2.5 C$
Expressbuss Managua-Leon 1.5h 40 C$
3 kondomer ca 30 C$
Hängmatta/stol fran 200 C$ och uppat
Flip-flops 35-100 C$
Hudlotion 0.5l 65-90 C$
Mat pa vanligt, enkelt Nica-hak:
Frukost (gallo pinto, omelett, sallad) 35-45 C$
Lunch (ris, kyckling/kött, sallad, tortilla) 55-80 C$
Middag (samma som lunchen ungefär) 60-80 C$
Annan ätbart
3 apelsiner 1 C$
1 banan 1 C$
Pizza 100-200 C$
Pringles, stort rör 25-30 C$
Potatischips, liten pase 16-25 C$
Twix (choklad) 21 C$
Tarta (motsvarar var sockerkaka) 6 C$ för en liten bit
Klubba (godis) 1 C$
Läsk (coca-cola etc) 16-20 C$
Vatten 0.5 l 10-20 C$
Summa kardemumma, skippa skräpmaten och ät frukt och inhemsk mat. Samt att man nog har råd att ha dubbla Nica-skydd om det skulle vara så. Man kan aldrig vara nog så säker ;)
Det är i alla fall väldigt billigt att resa här i Nicaragua, och vi gillar bussarna. Man kan hoppa på och av nästan varsom helst längs bussen rutt. Männen (och även pojkar ner till 8 års alder) här är mycket artiga och låter alltid oss tjejer få en sittplats om det är fullt samt hjälper oss med väskor och dyligt.
Det är mycket som är annorlunda här i Nica jämfört med Sverige, men allt är inte bättre i Sverige. Då syftar jag inte bara på priserna och all god frukt som odlas här utan också att dom flesta faktiskt prioriterar sin familj här och att man är mer hjälpsam i många fall. Vi har fått i läxa från Rebecka och Erik att skriva ner skillnader och likheter mellan Sverige och Nicaragua. Kan delge den listan här sen
Jag var bl.a och klippte mig igår, på en salong innuti en av dom stora köpcentrana. Där det med andra ord är som dyrast, men det kostade endast 115 C$ (= lokala valutan Cordoba).
Räknar pa att Cordoban kostar ca 35-40 öre. Dvs lite mindre än hälften ;)
Lite exempel (pris per person)
Teaterföreställning 50 C$
Taxi i Managua 10-100 C$
Bussresa Managua-Corozo 2-3h 35 C$
Bussresa inom Managua 2.5 C$
Expressbuss Managua-Leon 1.5h 40 C$
3 kondomer ca 30 C$
Hängmatta/stol fran 200 C$ och uppat
Flip-flops 35-100 C$
Hudlotion 0.5l 65-90 C$
Mat pa vanligt, enkelt Nica-hak:
Frukost (gallo pinto, omelett, sallad) 35-45 C$
Lunch (ris, kyckling/kött, sallad, tortilla) 55-80 C$
Middag (samma som lunchen ungefär) 60-80 C$
Annan ätbart
3 apelsiner 1 C$
1 banan 1 C$
Pizza 100-200 C$
Pringles, stort rör 25-30 C$
Potatischips, liten pase 16-25 C$
Twix (choklad) 21 C$
Tarta (motsvarar var sockerkaka) 6 C$ för en liten bit
Klubba (godis) 1 C$
Läsk (coca-cola etc) 16-20 C$
Vatten 0.5 l 10-20 C$
Summa kardemumma, skippa skräpmaten och ät frukt och inhemsk mat. Samt att man nog har råd att ha dubbla Nica-skydd om det skulle vara så. Man kan aldrig vara nog så säker ;)
Det är i alla fall väldigt billigt att resa här i Nicaragua, och vi gillar bussarna. Man kan hoppa på och av nästan varsom helst längs bussen rutt. Männen (och även pojkar ner till 8 års alder) här är mycket artiga och låter alltid oss tjejer få en sittplats om det är fullt samt hjälper oss med väskor och dyligt.
Det är mycket som är annorlunda här i Nica jämfört med Sverige, men allt är inte bättre i Sverige. Då syftar jag inte bara på priserna och all god frukt som odlas här utan också att dom flesta faktiskt prioriterar sin familj här och att man är mer hjälpsam i många fall. Vi har fått i läxa från Rebecka och Erik att skriva ner skillnader och likheter mellan Sverige och Nicaragua. Kan delge den listan här sen
onsdag 16 december 2009
Vad är det som händer nu då?
Vi har nu haft lite olika möten med Asofenix under tisdag och onsdag, för att gå igenom det vi gjort hitills och vad vi skall göra framöver. Som det ser ut så kommer vi ha ganska mycket mer att göra framöver än vad vi haft hitills. Dels skall vi tillbaka till byarna och göra klart undersökningsarbetet, prova våra sol-ugnar, börja ha lite lektioner med barnen i skolan samt försöka hjälpa familjerna i byn och kommiten att organisera sig bättre. August och jag kommer få hjälp av en Nicaraguansk tjej som jobbar med just detta och hjälper Asofenix.
I morgon torsdag bär det av ut till byarna igen, men bara för en natt eller två. Till helgen skall vi åka iväg till en annan by som heter Roblar. Där ska vi få vara med och avsluta ett annat energi projekt. Folket i den byn ska få el indraget till sina hus innan julafton. Skall bli jättekul att få vara med och hjälpa till med detta!
Asofenix är den lokala organisationen här i Nicaragua som vi jobbar i/med.
Sen är det ju julafton nästa torsdag! Helt otroligt... Jag skall fira jul med min nica-familj i Corozo. Vet inte riktigt vad jag skall förvänta mig, men jag har köpt lite julklappar till dem i alla fall och en hängmatta till mig själv! Tur att Erik tog med sig en burk ekologisk senapssill till mig! Mumma!
Nyår vet jag inte vart jag skall fira ännu... Men det blir på annat håll i alla fall. Sen kommer ju lillasyster Anna på besök i januari! Ska bli jättekul!!!
I morgon torsdag bär det av ut till byarna igen, men bara för en natt eller två. Till helgen skall vi åka iväg till en annan by som heter Roblar. Där ska vi få vara med och avsluta ett annat energi projekt. Folket i den byn ska få el indraget till sina hus innan julafton. Skall bli jättekul att få vara med och hjälpa till med detta!
Asofenix är den lokala organisationen här i Nicaragua som vi jobbar i/med.
Sen är det ju julafton nästa torsdag! Helt otroligt... Jag skall fira jul med min nica-familj i Corozo. Vet inte riktigt vad jag skall förvänta mig, men jag har köpt lite julklappar till dem i alla fall och en hängmatta till mig själv! Tur att Erik tog med sig en burk ekologisk senapssill till mig! Mumma!
Nyår vet jag inte vart jag skall fira ännu... Men det blir på annat håll i alla fall. Sen kommer ju lillasyster Anna på besök i januari! Ska bli jättekul!!!
Mittutvärdering i Las Peñitas 11-14/12
För mig blev detta 3e turen till den otroligt trevliga playan Las Peñitas! Här kan man verkligen slappna av, strosa på stranden och bara hänga... mañana mañana.
Det var riktigt skönt att ha mittutvärderingen nu och gå igenom tiden som varit och vad som komma skall. Kanske framförallt tiden som varit, eftersom vi har känt oss ganska förvirrade/vilsna och förtvivlade över att inte kunnat ha tillfört mer än vi gjort. Men det tar ju tid att komma in i livet här, lära sig spanska och veta hur saker och ting fungerar i detta landet.
Rebecka och Erik styrde upp utvärderingen riktigt bra och hade dessutom med sig knäckebröd, svenskt smågodis, pepparkakor och glögg till oss. Killarna lussade förr oss tjejer på söndagsmorgonen kl 7, vilket var otroligt uppskattat och kul! Personalen på hotellet undrade dock vad tusan det var vi höll på med... 3 killar i vita lakan på ett led, sjungandes och bärandes på en bricka med konstig varm dryck och kakor. Vad ska man tro?! ;) Det är först nu man faktiskt börjar undra vad tusan det är vi har för knasiga traditioner i Sverige. Svårt att förklara betydelsen av dem också...
När vi inte kom överens avgjordes dispyten via sten-sax-påse principen ;)
åååååååh va gott! Jag hann knappt ta en bild innan allt försvann ner i praktikanternas utsvultna godis-magar ;)
Medans Erik och Rebecka var tvungna att åka tillbaka till Managua redan på söndagen kunde vi andra dröja kvar en dag till. Jag och Kristofer var kvar i Las Peñitas för att försöka lära oss surfa lite, vilket gick sådär... Vi höll till i ett vattenhal utan vågor för att träna på att ligga på brädan och paddla samt sätta sig upp. Vingligt på sa små brädor, men det gick bra tillslut. Vi kom aldrig sa långt att vi våga oss på dom stora vagorna. Det blev en kvällspromenix på playan och lägga sig på klipporna och titta på alla stjärnfall på kvällen. Otroligt fint!!
Här är lite bilder pa hotellet där vi bodde, Hotel La Palmera.
Det fanns en pool, men vi föredrog havet som bara ligger på andra sidan gatan. Vi satt och hade var utvärdering under taket på andra sidan poolen. Nice nice...
Grön och fin innergård.
Flugsvampar i Nicaragua?!
Kul att det bara ligger två rader med hus här vid playan, med en väg emellan dem. Havet åt ena hållet och innåt land ser det ut såhär:
Även om det var fler turister (Nica familjer från Leon) denna gången så fanns det ändå stora, tomma stränder att promenera på!
Stort tack Rebecka och Erik för en otroligt trevlig och givande helg! Allt känns mycket bättre och lättare nu när vi fått lite perspektiv på det hela, med er hjälp!
Det var riktigt skönt att ha mittutvärderingen nu och gå igenom tiden som varit och vad som komma skall. Kanske framförallt tiden som varit, eftersom vi har känt oss ganska förvirrade/vilsna och förtvivlade över att inte kunnat ha tillfört mer än vi gjort. Men det tar ju tid att komma in i livet här, lära sig spanska och veta hur saker och ting fungerar i detta landet.
Rebecka och Erik styrde upp utvärderingen riktigt bra och hade dessutom med sig knäckebröd, svenskt smågodis, pepparkakor och glögg till oss. Killarna lussade förr oss tjejer på söndagsmorgonen kl 7, vilket var otroligt uppskattat och kul! Personalen på hotellet undrade dock vad tusan det var vi höll på med... 3 killar i vita lakan på ett led, sjungandes och bärandes på en bricka med konstig varm dryck och kakor. Vad ska man tro?! ;) Det är först nu man faktiskt börjar undra vad tusan det är vi har för knasiga traditioner i Sverige. Svårt att förklara betydelsen av dem också...
När vi inte kom överens avgjordes dispyten via sten-sax-påse principen ;)
åååååååh va gott! Jag hann knappt ta en bild innan allt försvann ner i praktikanternas utsvultna godis-magar ;)
Medans Erik och Rebecka var tvungna att åka tillbaka till Managua redan på söndagen kunde vi andra dröja kvar en dag till. Jag och Kristofer var kvar i Las Peñitas för att försöka lära oss surfa lite, vilket gick sådär... Vi höll till i ett vattenhal utan vågor för att träna på att ligga på brädan och paddla samt sätta sig upp. Vingligt på sa små brädor, men det gick bra tillslut. Vi kom aldrig sa långt att vi våga oss på dom stora vagorna. Det blev en kvällspromenix på playan och lägga sig på klipporna och titta på alla stjärnfall på kvällen. Otroligt fint!!
Här är lite bilder pa hotellet där vi bodde, Hotel La Palmera.
Det fanns en pool, men vi föredrog havet som bara ligger på andra sidan gatan. Vi satt och hade var utvärdering under taket på andra sidan poolen. Nice nice...
Grön och fin innergård.
Flugsvampar i Nicaragua?!
Kul att det bara ligger två rader med hus här vid playan, med en väg emellan dem. Havet åt ena hållet och innåt land ser det ut såhär:
Även om det var fler turister (Nica familjer från Leon) denna gången så fanns det ändå stora, tomma stränder att promenera på!
Stort tack Rebecka och Erik för en otroligt trevlig och givande helg! Allt känns mycket bättre och lättare nu när vi fått lite perspektiv på det hela, med er hjälp!
torsdag 10 december 2009
Utbildning biogas och hur man gör en sol-ugn 7-8/12
I måndags och tisdags hade vi utbildning/informationsträff här pa Asofenix kontoret och vara handledare Sarah, Seth och Jaime gick igenom och förklarade hur biogasanläggningarna i Potrerito fungerar (eller varför dom inte fungerar ;) ) samt hur man enkelt kan göra en sol-ugn för att laga mat i.
Vi valde att göra den enklaste och billigaste varianten av sol-ugn = av kartong, aluminiumfolie, sågspån och en glas-skiva. Bara för att lära oss principen och för att det är lättare att ta med sig ut till byn sen.
Principen vid användning är enkel. Bara att ställa ut "köket" kl 8 på morgonen, om det är soligt förstås. Sen lägger man i det man vill tillaga, tex ris, bönor, ägg, ginneos = bananer. Man kan bara koka eller värma mat i sol-ugnen, inte steka. Maten förlorar inte lika mycket vitaminer och mineraler som vid vanlig kokning, samt att eventuellt fett "torkas ut" (hittar inget annat bra ord tyvärr), dvs maten blir mer fettsnål.
Men det tar dock lite längre tid att tillaga maten, beroende på hur stark solen är och om det är molnigt. Ca 1,5-2 timmar för att koka ris och kanske 2,h timme för bönorna. Vid tillagning över eld tar det ca 20-30 min för riset och 40-50 min för bönorna att bli klara. Men man slipper stå och passa maten vid elden och framförallt slipper man röken!
Vi gjorde sol-ugnarna med hjälp av två kartonger (en stor och en liten). Vi fyllde den stora kartongen med sågspån och sen satte vi den lilla i mitten. Det är den lilla kartongen som sen blir själva "ugnen".
Sahär är principen:
Och som isoleringsmaterial använde vi sågspån.
Vi gjorde två sol-ugnar, en till varje by.
Det är bara i mellanrummet mellan den stora och lilla kartongen som sågspånet placeras. Den mindre kartongen blir alltså själva ugnen.
Sen skall insidan av ugnen kläs med aluminiumfolie. Teamwork! =)
Isabell sprayar aluminiumplattan som skall ligga i botten svart, för att den lättare och snabbare skall bli varm och behålla värmen bättre.
Nästan klart. Saknas "bara" glaslock, lite silicon att täta med, alu-kastruller att laga maten i och en reflektor för att styra ner lite fler solstrålar i ugnen.
Vi valde att göra den enklaste och billigaste varianten av sol-ugn = av kartong, aluminiumfolie, sågspån och en glas-skiva. Bara för att lära oss principen och för att det är lättare att ta med sig ut till byn sen.
Principen vid användning är enkel. Bara att ställa ut "köket" kl 8 på morgonen, om det är soligt förstås. Sen lägger man i det man vill tillaga, tex ris, bönor, ägg, ginneos = bananer. Man kan bara koka eller värma mat i sol-ugnen, inte steka. Maten förlorar inte lika mycket vitaminer och mineraler som vid vanlig kokning, samt att eventuellt fett "torkas ut" (hittar inget annat bra ord tyvärr), dvs maten blir mer fettsnål.
Men det tar dock lite längre tid att tillaga maten, beroende på hur stark solen är och om det är molnigt. Ca 1,5-2 timmar för att koka ris och kanske 2,h timme för bönorna. Vid tillagning över eld tar det ca 20-30 min för riset och 40-50 min för bönorna att bli klara. Men man slipper stå och passa maten vid elden och framförallt slipper man röken!
Vi gjorde sol-ugnarna med hjälp av två kartonger (en stor och en liten). Vi fyllde den stora kartongen med sågspån och sen satte vi den lilla i mitten. Det är den lilla kartongen som sen blir själva "ugnen".
Sahär är principen:
Och som isoleringsmaterial använde vi sågspån.
Vi gjorde två sol-ugnar, en till varje by.
Det är bara i mellanrummet mellan den stora och lilla kartongen som sågspånet placeras. Den mindre kartongen blir alltså själva ugnen.
Sen skall insidan av ugnen kläs med aluminiumfolie. Teamwork! =)
Isabell sprayar aluminiumplattan som skall ligga i botten svart, för att den lättare och snabbare skall bli varm och behålla värmen bättre.
Nästan klart. Saknas "bara" glaslock, lite silicon att täta med, alu-kastruller att laga maten i och en reflektor för att styra ner lite fler solstrålar i ugnen.
lördag 5 december 2009
Att hitta till utedasset - ett äventyr i sig
Som ni kanske har förstått har vi bara tillgång till utedass när vi bor i byarna. Såhär ser "mitt" utedass ut. Ganska nytt och hyffsat fräscht, men lite låg "stol". Installationen av dessa är ett projekt som kommittén i byn själva fixat. Och yes, det är det använda skitpappret ni ser i kartongen till vänster. Här i Nicaragua slänger man nämligen inte pappret i toaletten, oavsett om det är en latrin eller vattentoalett. Svårt att komma ihåg ibland...
Det verkar dock bara som om det är vi svenskar och kvinnorna i byarna som använder latrinerna. Dom andra gör nog sina behov ute i skogen och torkar sig med näven eller ett löv. Tyvärr befarar jag också att grisarna äter upp detta, samt all annan avföring från t.ex hönsen och hundarna. Såg nämligen en av vara grisar stå och gluffsa i sig lite skit under hönshuset en dag. Gott att äta grisen sen. Prima skinka! =)
Hönshuset, eller loftet där hönsen sover om nätterna, ser för övrigt ut såhär:
Jag har också lärt mig att INTE titta ner i hålet på utedasset. För man blir lite lätt illamående när man ser att den härliga geggan rör på sig. Det är nog ett och annat kryp där nere... samt att lukten inte är sa ljuv heller ;)
Att besöka dasset dagtid är ju inga problem. Det är ljust och man ser alla eventuella hinder, spindlar och andra kryp som lurar både innanför och utanför dasset. Men mellan kl 17.30-05.30 är det kolsvart och det blir rena hinderbanan. Såhär ser terrängen ut:
Ett exempel på hur det kan vara:
En natt när jag var tvungen att göra ett besök tog jag som vanligt min ficklampa och började sakta leta mig fram bland stenar, taggtråd och annan bråte. Hörde ett knakande ljud och riktade lampan mot ljudet och hoppa nästan högt när jag såg två stora vita kor som befann sig knappt 2 m från mig. Eftersom jag riktat lampan och stirrat åt vänster har jag missat grisarna som ligger och sover på marken mitt framför mig och de vrålar till när jag nästan trampar på dem och jag lyckas med nöd och näppe hålla mig på benen. Jag gjorde med andra ord nästan på mig 2 ggr innan jag ens kommit fram till dasset. Hjärtat slog rätt hårt och jag pustar ut när jag kommer tillbaka till mitt rum.
Men historian är inte slut där. En fladdermus har förirrat sig in pa mitt rum och när jag lyser med min pannlampa får den panik och flyger rakt mot mig för att ta sig ut! Jag får slänga mig ner på golvet och släcka lampan. Marvin och Angelita vaknar förståss och kommer ut och undrar vad som händer. Jag kan inte det spanska ordet för fladdermus utan får leta upp ordboken och försöka förklara vad som är befinner sig på mitt rum. Tillslut flyger den stressade fladdermusen ut och dom andra går och lägger sig. Hjärtat slår för fullt igen och jag har riktigt svårt att somna om...
Det verkar dock bara som om det är vi svenskar och kvinnorna i byarna som använder latrinerna. Dom andra gör nog sina behov ute i skogen och torkar sig med näven eller ett löv. Tyvärr befarar jag också att grisarna äter upp detta, samt all annan avföring från t.ex hönsen och hundarna. Såg nämligen en av vara grisar stå och gluffsa i sig lite skit under hönshuset en dag. Gott att äta grisen sen. Prima skinka! =)
Hönshuset, eller loftet där hönsen sover om nätterna, ser för övrigt ut såhär:
Jag har också lärt mig att INTE titta ner i hålet på utedasset. För man blir lite lätt illamående när man ser att den härliga geggan rör på sig. Det är nog ett och annat kryp där nere... samt att lukten inte är sa ljuv heller ;)
Att besöka dasset dagtid är ju inga problem. Det är ljust och man ser alla eventuella hinder, spindlar och andra kryp som lurar både innanför och utanför dasset. Men mellan kl 17.30-05.30 är det kolsvart och det blir rena hinderbanan. Såhär ser terrängen ut:
Ett exempel på hur det kan vara:
En natt när jag var tvungen att göra ett besök tog jag som vanligt min ficklampa och började sakta leta mig fram bland stenar, taggtråd och annan bråte. Hörde ett knakande ljud och riktade lampan mot ljudet och hoppa nästan högt när jag såg två stora vita kor som befann sig knappt 2 m från mig. Eftersom jag riktat lampan och stirrat åt vänster har jag missat grisarna som ligger och sover på marken mitt framför mig och de vrålar till när jag nästan trampar på dem och jag lyckas med nöd och näppe hålla mig på benen. Jag gjorde med andra ord nästan på mig 2 ggr innan jag ens kommit fram till dasset. Hjärtat slog rätt hårt och jag pustar ut när jag kommer tillbaka till mitt rum.
Men historian är inte slut där. En fladdermus har förirrat sig in pa mitt rum och när jag lyser med min pannlampa får den panik och flyger rakt mot mig för att ta sig ut! Jag får slänga mig ner på golvet och släcka lampan. Marvin och Angelita vaknar förståss och kommer ut och undrar vad som händer. Jag kan inte det spanska ordet för fladdermus utan får leta upp ordboken och försöka förklara vad som är befinner sig på mitt rum. Tillslut flyger den stressade fladdermusen ut och dom andra går och lägger sig. Hjärtat slår för fullt igen och jag har riktigt svårt att somna om...
fredag 4 december 2009
Adress i Nicaragua
Om nagon av er far för er att skicka över en rolig överraskning sa kan ni göra det till denna enkla och korta adress:
Sara Schörling
Asociación Fénix
Kilometro 10.5 de Carretera Norte
150 metros al lago
Reparto Monte Cristi
Casa 100
Managua, Nicaragua
Det gäller förstass till de andra praktikanterna ocksa. Bara att ändra namnet ;)
Det tar dock ca 1 manad för paketet att leta sig fram till kontoret och sen maste ju vi ta oss in till stan för att hämta det ;) men vi besöker kontoret lite oftare nu än innan.
Varför inte skicka tillVFSN´s kontor?
Jo, VFSN sammarbetar med Asofenix, en lokal organisation här i Nicaragua, och de har ett kontor med övernattningsmöjligheter där vi har tillgang till fler datorer med internet samt att det ligger smidigare till med bussen. Det är Asofenix som planerar och genomför energiprojekten i Boaco omradet och det är via dem vi jobbar här i Nicaragua.
Sara Schörling
Asociación Fénix
Kilometro 10.5 de Carretera Norte
150 metros al lago
Reparto Monte Cristi
Casa 100
Managua, Nicaragua
Det gäller förstass till de andra praktikanterna ocksa. Bara att ändra namnet ;)
Det tar dock ca 1 manad för paketet att leta sig fram till kontoret och sen maste ju vi ta oss in till stan för att hämta det ;) men vi besöker kontoret lite oftare nu än innan.
Varför inte skicka tillVFSN´s kontor?
Jo, VFSN sammarbetar med Asofenix, en lokal organisation här i Nicaragua, och de har ett kontor med övernattningsmöjligheter där vi har tillgang till fler datorer med internet samt att det ligger smidigare till med bussen. Det är Asofenix som planerar och genomför energiprojekten i Boaco omradet och det är via dem vi jobbar här i Nicaragua.
Förskola i Corozo (La Pita)
Varannan torsdag har Angelita hand om "förskolan" i Corozo, för barnen mellan 0-6 ar. Vi är hemma hos en annan familj som bor i La Pita (en del av Corozo). Det tar ca 30 min att ga dit. Jag och August brukar följa med och hjälpa till genom att sjunga och pyssla lite. Dessutom lär vi oss dessutom lite nya ord och fraser. En bra lärostund för oss ocsksa med andra ord! =)
Undervisningen gar mest ut pa att ga igenom vokaler, förklara skillnader mellan stora och sma bokstäver, pyssla och sjunga.
Här är alla förskolebarnen, August och Angelita
Här är vi i full fart med pysslandet. Barnen ska klistra fast tre olika stora blommor/blad/föremal pa ett papper för att lära sig skillnaden mellan: pequeño, mediano y grande
Jag försökte förklara vad en snögubbe är och gjorde en i modellera. Dom förstod inte alls konceptet och att "gubben" hade en morot till näsa gjorde ju bara att dom tyckte att det hela var ännu mer korkat. Sa det kommer inte bli nagra snögubbar i Corozo i alla fall! =)
Undervisningen gar mest ut pa att ga igenom vokaler, förklara skillnader mellan stora och sma bokstäver, pyssla och sjunga.
Här är alla förskolebarnen, August och Angelita
Här är vi i full fart med pysslandet. Barnen ska klistra fast tre olika stora blommor/blad/föremal pa ett papper för att lära sig skillnaden mellan: pequeño, mediano y grande
Jag försökte förklara vad en snögubbe är och gjorde en i modellera. Dom förstod inte alls konceptet och att "gubben" hade en morot till näsa gjorde ju bara att dom tyckte att det hela var ännu mer korkat. Sa det kommer inte bli nagra snögubbar i Corozo i alla fall! =)
onsdag 2 december 2009
Vi letar föreläsnings intressenter...
Nu ska vi snart iväg pa lite ytterligare utbildning samt ha var mittutvärdering av ungdomspraktiken här i Nicaragua. Men under tiden haller vi som bäst pa med att försöka fa tag i skolor, universitet, organisationer och företag i Sverige som skulle vilja att vi kom och föreläste hos dem om vart uppdrag, projekten här i Nicaragua och om hjälporganisationerna under april 2010.
Om ni vet om en skola, ett universitet/högskola, företag eller organisation som skulle kunna vara intresserade, vore vi ytterst tacksamma om ni kunde tipsa oss, genom att skicka ett mail med deras kontaktuppgifter eller be dom kontakta oss! Skicka till: sara.schorling@gmail.com
Och medans ni hjälper oss med arbetet sa tar vi en siesta tillsammans med dom sma söta hundvalparna! =)
Om ni vet om en skola, ett universitet/högskola, företag eller organisation som skulle kunna vara intresserade, vore vi ytterst tacksamma om ni kunde tipsa oss, genom att skicka ett mail med deras kontaktuppgifter eller be dom kontakta oss! Skicka till: sara.schorling@gmail.com
Och medans ni hjälper oss med arbetet sa tar vi en siesta tillsammans med dom sma söta hundvalparna! =)
Ugnen...
Nu har vi lagat den stora ugnen som finns utanför huset, sa vi kan baka lite mer godsaker ;)
Alltsa, först sätter man igang och eldar innuti den i 2-3 timmar sa att hela ugnen värms upp.
Sen skrapar man ut all glöd och lite av askan sa att man kan ställa in ungsformarna. Täcker för halen med en platbit (eller vad som finns till hands). Det tar inte manga minuter innan det är klart. Det blir otroligt varmt innuti den här ugnen.
Här ser ni tva platar med "bollo dulce", gjort pa en blandning av mald majs, ost och bikarbonat. Ganska gott nybakat, men sen tar den sura ostsmaken över...Det är godare med kladdkaka eller deras "tarta", som smakar som varan sockerkaka! Farligt gott!
Alltsa, först sätter man igang och eldar innuti den i 2-3 timmar sa att hela ugnen värms upp.
Sen skrapar man ut all glöd och lite av askan sa att man kan ställa in ungsformarna. Täcker för halen med en platbit (eller vad som finns till hands). Det tar inte manga minuter innan det är klart. Det blir otroligt varmt innuti den här ugnen.
Här ser ni tva platar med "bollo dulce", gjort pa en blandning av mald majs, ost och bikarbonat. Ganska gott nybakat, men sen tar den sura ostsmaken över...Det är godare med kladdkaka eller deras "tarta", som smakar som varan sockerkaka! Farligt gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)