lördag 5 december 2009

Att hitta till utedasset - ett äventyr i sig

Som ni kanske har förstått har vi bara tillgång till utedass när vi bor i byarna. Såhär ser "mitt" utedass ut. Ganska nytt och hyffsat fräscht, men lite låg "stol". Installationen av dessa är ett projekt som kommittén i byn själva fixat. Och yes, det är det använda skitpappret ni ser i kartongen till vänster. Här i Nicaragua slänger man nämligen inte pappret i toaletten, oavsett om det är en latrin eller vattentoalett. Svårt att komma ihåg ibland...



Det verkar dock bara som om det är vi svenskar och kvinnorna i byarna som använder latrinerna. Dom andra gör nog sina behov ute i skogen och torkar sig med näven eller ett löv. Tyvärr befarar jag också att grisarna äter upp detta, samt all annan avföring från t.ex hönsen och hundarna. Såg nämligen en av vara grisar stå och gluffsa i sig lite skit under hönshuset en dag. Gott att äta grisen sen. Prima skinka! =)

Hönshuset, eller loftet där hönsen sover om nätterna, ser för övrigt ut såhär:


Jag har också lärt mig att INTE titta ner i hålet på utedasset. För man blir lite lätt illamående när man ser att den härliga geggan rör på sig. Det är nog ett och annat kryp där nere... samt att lukten inte är sa ljuv heller ;)

Att besöka dasset dagtid är ju inga problem. Det är ljust och man ser alla eventuella hinder, spindlar och andra kryp som lurar både innanför och utanför dasset. Men mellan kl 17.30-05.30 är det kolsvart och det blir rena hinderbanan. Såhär ser terrängen ut:


Ett exempel på hur det kan vara:
En natt när jag var tvungen att göra ett besök tog jag som vanligt min ficklampa och började sakta leta mig fram bland stenar, taggtråd och annan bråte. Hörde ett knakande ljud och riktade lampan mot ljudet och hoppa nästan högt när jag såg två stora vita kor som befann sig knappt 2 m från mig. Eftersom jag riktat lampan och stirrat åt vänster har jag missat grisarna som ligger och sover på marken mitt framför mig och de vrålar till när jag nästan trampar på dem och jag lyckas med nöd och näppe hålla mig på benen. Jag gjorde med andra ord nästan på mig 2 ggr innan jag ens kommit fram till dasset. Hjärtat slog rätt hårt och jag pustar ut när jag kommer tillbaka till mitt rum.

Men historian är inte slut där. En fladdermus har förirrat sig in pa mitt rum och när jag lyser med min pannlampa får den panik och flyger rakt mot mig för att ta sig ut! Jag får slänga mig ner på golvet och släcka lampan. Marvin och Angelita vaknar förståss och kommer ut och undrar vad som händer. Jag kan inte det spanska ordet för fladdermus utan får leta upp ordboken och försöka förklara vad som är befinner sig på mitt rum. Tillslut flyger den stressade fladdermusen ut och dom andra går och lägger sig. Hjärtat slår för fullt igen och jag har riktigt svårt att somna om...

2 kommentarer:

  1. Haha, jag säger då det. Jag har faktikst också varit med om nästan samma sak med en fladdermus. Läskigt värre! :-)
    Jag skulle ALDRIG gå ut själv till det där utedasset när det är mörkt. Tänk ormar och sånt med. GHAAA! Nehepp, nu ska jag gå på min härliga, nystädade toa. ;-) Puss på dig gumman.

    SvaraRadera
  2. Sara att du klarar av det. Jag tycker det är tillräckligt jobbigt med offentliga toaletter här hemma i stan. Usch vilken stadsrumpa jag är!
    Fast som historia var den kul att läsa.
    Kram på dig!
    Cristina

    SvaraRadera